Det är inte alltid lätt
Det börjar bli jobbigt nu. På bara en vecka eller två så har allt blivit jobbigare. Att jobba heltid, redan ha två barn och dessutom vara gravid är faktiskt inte lätt. Som gravid blir en hel del jobbigare. Det är svårt att röra sig, att ta sig i och ur bilen tar så mycket av min energi och ork. Att umgås med 23-72 stycken barn på heltid är inte heller lätt. Det är faktiskt väldigt påfrestande. Om åtta veckor ska jag vara hemma tills det är dags för lille W att komma. Fast jag vill inte klaga för det är rätt jäkla coolt att vara gravid. Jag njuter verkligen, det har jag inte gjort de andra gångerna. Med de andra två var jag mer ivrig. Man skulle kunna tro att det tog mig två graviditeter för att förstå att bebisen kommer ut så småningom oavsett om jag stressar över det eller inte.
Linn, min underbara men tjuriga unge. Hon är så taggad på att bli storasyster och hon kommer bli en fantastisk storasyster. Ibland blir jag dock rädd. Hennes utbrott är så jobbiga och jag vet inte hur jag kommer att hantera det när det finns en bebis också. Tänk om han gråter mycket och när han äntligen sover får Linn ett utbrott som väcker honom. Fast att det känns som att hon på bara några dagar har lugnat ner sig en hel del så kommer hon att fortsätta bli arg även efter lille Ws ankomst.
Hon och jag. ♥ Hon kommer bli min lilla hjälpreda och vi kommer säkert fortsätta att bråka massor men vad ska man göra. Och jag vet, allt löser sig. Dessutom är inte jag den första som skaffar ett tredje barn. Det löser sig.
Just nu försöker jag ta en dag i taget. Jag vill inte stressa, jag vill leva i nuet. Njuta av min allra sista graviditet. Att för sista gången känna ett liv inuti mig, det är det häftigaste man kan uppleva och detta är min tredje gång. Min W ligger i min mage, han växer och har det bra. Så fort han kommer ut så börjar den eviga oron. Därför njuter jag nu. Nu, just nu är han säker. Dessutom är han med mig hela tiden, vart jag än går så är han med mig. Jag behöver inte oroa mig för att han ska bli mobbad i skolan, eller bli slagen, eller sätta något i halsen osv. Just nu kan jag skydda honom. Det njuter jag av. Jag vill inte längta tills han kommer, fast att jag gör det ändå. Jag vill såklart se hur han ser ut, lära känna honom på riktigt. Men just nu trivs jag med att ha honom i min mage, att känna hans små sparkar därinne. Känna hur han rör sig. ♥