Är det på G?

Jag är helt lost i dagarna. Jag fattar ju att det är helg eftersom Joakim är hemma men igår tog det mig hela dagen att fatta att det var lördag. Känns inte som söndag idag heller. Nåja, söndag är det och igår var det lördag. Vi hämtade barnen hos deras farmor vid halv fyra tiden. Vi körde direkt till Sanne där vi hade bokat in pizzamiddag. Barnen försvann med en gång för att hänga med Julia och Elias. Sanne och Manges yngsta dotter blev fyra månader den 26 juli och hon kryper nu. Inte så i full fart men går upp på knäna och liksom förflyttar sig. Snurrar runt och hon är inte kvar på den platsen man såg henne vara på för en minut sedan. Det är helt galet. Men det är också sjukt roligt att se hur dessa små utvecklas. Galet! Medan vi var där igår så kändes det som att mina sammandragningar, som jag haft i fleeeera månader, blev starkare och mer intensiva. De har trappats upp hela tiden men igår blev det mer tydligt. De gör inte ont men jag får nästan sitta still och vänta ut dem innan jag reser mig tex. Jag sov bra inatt, var uppe och kissa en gång vid halv fem tiden. Därefter hade jag svårt att somna om. Tjugo i sex kändes det som att jag fick en liten förvärk. Jag fick tre sådana på ca 25 minuter. Därefter kom det lite smått jobbiga sammandragningar/förvärkar var tionde och femte minut. Så höll det på i ca två timmar innan det avtog. Sammandragningar har jag som sagt haft länge så det är inget nytt men de kommer mer nu, oftare och det trycker liksom neråt. Efter att barnen kollat på sommarlov så körde vi till Jordbodalen där de fick leka loss lite. 
Nu är vi hemma igen och ska snart äta. Jag är trött som bara den och borde kanske vila lite. Jag håller tummarna för att det kommer igång mer under dagen eller kvällen. Vi längtar efter vår lille kille och speciellt nu när denna söndag började som den gjorde.