Fortfarande ingen bebis

Egentligen så är inte den där rubriken bra. Man skulle kunna tro att jag väntat otåligt eller förväntat mig att han redan skulle ha kommit. När jag först plussade och räknade ut beräknat födelsedatum efter mensens sista dag så skulle vi ha BF idag men på ultraljudet ändrades det till imorgon. Därför har jag känt på mig att jag kommer få gå längre med denna lille än med de andra två. Jag längtar efter honom som bara den men eftersom jag av någon anledning är rädd för att föda så känner jag ingen panik än. När jag pratar med andra så är det mer som att alla förväntar sig att jag ska vara helt galen nu och omöjlig att umgås med, men jag är inte det. I all fall inte mer än för några veckor sedan. Jag vet ju att han kommer förr eller senare och för varje dag som går kommer just den dagen närmre. Däremot hade det varit skönt om han kommit nu när barnen är hos Andreas, det blir liksom ett orosmoment mindre för mig. Imorgon börjar barnen skolan och jag vill såklart vara med den första stunden så det skulle inte förvåna mig om han kommer inatt och att jag då inte får åka hem förrän på förmiddagen. 

 

Idag ska jag tvätta. Klockan tolv för att vara exakt. Jag hade tänkt skriva att jag också tänkte ge mig på ett yogapass men skriver jag det så blir jag per automatik mindre sugen på det. Då blir det som ett tvång liksom. Så kanske blir det ett yogapass eller kanske inte. Det var ju väldigt skönt sist och jag tror jag behöver det men vi får se helt enkelt. 

 

En annan sak som jag tror påverkar mitt icke så stora behov av att W ska komma är att jag känner mig ganska nöjd med att vara gravid. Jag vill inte vara nyförlöst och må skit över hur kroppen ser ut. Därför har jag bestämt mig för att inte göra det. Jag vägrar gå in i någon sådan där träningsperiod. Räkna kalorier, planera dagen utefter träning osv. Nej, jag vill inte. Det får ta den tid det tar och går jag inte ner ett skit, nej då får det vara så. Vem bestämmer att man måste gå ner i vikt? Skulle det inte vara ok för mig att väga typ 80 kg? Och vem ska egentligen säga att det inte är ok? Vem har rätt att säga att jag måste gå ner i vikt? Svaret på dessa frågor är ju: ingen. Det är väl ingen som ska bry sig om vad jag gör med min kropp. Oavsett så ja ,jag tänker inte bry mig. Eller, jag är inte född igår. Jag ska FÖRSÖKA att inte bry mig. Jag gillar inte hysterin kring att alla måste vara så jäkla smala, för varför liksom? Jag kommer göra det jag känner för och den första tiden kommer det vara att titta, lukta och pussa på min bebis. Magen får liksom hänga med ändå oavsett om den är platt eller mer ser ut som en bulldeg. Sen älskar jag att vara ute med barnvagnen och de stora barnen måste kanske till viss del sysselsättas på eftermiddagarna. Linn kommer ju kräva att köra vagnen varje dag så ut kommer vi ändå. Men anledningen kommer inte vara att jag vill gå ner i vikt, utan det ska vara för att W ska få komma ut i friska luften varje dag och för att Linn ska få gå här på gatan och vara mallig över sin lillebror.