Glass

Söndag. 
Om några timmar kommer barnen hem. De kommer hem så pass tidigt att de hinner gå ut och leka men de kommer också hem så pass tidigt att de hinner tjura en massa. De har börjat bygga på en koja i skogen och kanske vill de kolla in om någon byggt vidare på den under helgen. Igår var ingen bra dag. Jag kände mig deppig och hade väldigt svårt att rycka upp mig. Det tog mig hela dagen. Inte alls roligt. Jag kan egentligen inte ens komma på vad problemet var, jag bara vaknade upp på ett underligt humör som höll i sig fram till kvällen. Kanske kan man skylla det på graviditeten, jag vet inte. Idag är allt bättre. Vi har inte gjort något speciellt. Åt frukost framför tv:n, vi har börjat kolla på Outlander, riktigt bra serie. Sen läste vi lite, Joakim spelade och jag läste lite till och sen vilade jag. Nu har vi nästan precis kommit hem från en promenad till pizzerian där vi köpte glass.
Det var en lagom promenad för mig fast att det började göra ont på hemvägen. Fram och tillbaka tog det ca 30 minuter. Den korta promenaden gjorde mig helt slut. Jisses alltså. Det märks att det är tungt nu. Det som har varit skönt under helgen är att jag helt kunnat släppa på vad jag ska göra av barnen om förlossningen drar igång. Det är något jag annars tänker på väldigt mycket. Jag är så rädd att det ska dra igång mitt i natten och att jag inte ska få tag på någon. Jag försöker att inte tänka så mycket på det men det känns väldigt jobbigt. Nu kommer som sagt barnen hem idag och nu kommer de vara hemma länge tills de åker igen och det finns en väldigt stor risk (eller chans, beroende på hur man ser det) att lillebror kommer under dessa dagar. De åker till Andreas den 18/8 igen och har inte W kommit då så är det en dag över tiden. Jag försöker att prata med barnen om detta så att de ska vara beredda på vilka som kommer att vara här när det väl är dags. Andreas är ju mitt första val eftersom att han är deras pappa. För hur man än vrider och vänder på det så är det barnen som blir "lidande" av detta. W kommer ut på ett eller annat sätt ändå, om jag så måste föda hemma. Det är för deras skull som jag försöker se till att ha folk beredda, för att de ska känna sig trygga. När Linn föddes ringde vi deras farmor mitt i natten, vi åkte hemifrån medan Lukas sov. Linn föddes 03.35 och halv sex på morgonen hade Lukas vaknat och varit så ledsen för att inte jag var där. Det gjorde så ont i mig så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Det var en sådan lättnad när Andreas körde och hämtade honom. Nu är de mycket större än vad Lukas var då men ändå. Skulle någon av dem vakna mitt i natten och märka att inte jag är här så vill jag att det ska vara Andreas som är här. För deras skull. Jag vet att det löser sig men jag gillar inte att vara ovetandes, att inte ha kontroll. 
 
Imorgon börjar barnens sista fulla sommarlovsvecka. Jag ska försöka hitta på lite med dem samtidigt som jag ska försöka vila. Ingen lätt kombo. Nu när man vet att förlossningen kan sättas igång när som helst så tycker jag att det är lite läskigt att åka iväg själv. Tänk om jag får en värk när jag kör bil. Hur hade jag hanterat det liksom? 
Allmänt, Bilder, gravid | |
Upp