Jag gillar när saker löser sig
Ingen bebis. Men tänk ändå att han kan komma när som helst. Vet att jag skrivit om det förut men det slår mig ganska ofta att man vet liksom aldrig när det händer och det kan verkligen hända när som helst. Coolt! Jag hoppas på snart, väldigt snart för det är tungt och jag är trött. Inte trött som i, jag måste sova. Men trött i kroppen liksom. Jag vill bli som vanligt. Kunna vända mig i sängen utan att få ont osv.
Barnens skoldag är över. Linn slutade kl 13 så jag hämtade henne då. Lukas slutade inte förrän 14.30 så jag och Linn gick bort till vårt radhus och kollade. Man ser inte så mycket men jag ville mest se hur lång tid det tog att gå från skolan till huset. Det tog typ ingen tid alls. Väldigt smidigt. Sen hittade vi en gunga som Linn fick roa sig med.
Hon pratade på som bara den. Det är inte alltid intressant men jag gjorde mitt bästa för att lyssna och svara. Hon pratade bland annat om alla lekar vi kan leka med W sen. Hon har nog lite svårt att förstå hur lång tid det faktiskt kommer ta innan han kan vara med på sånt. För hennes del kanske han också är ganska tråkig nu i början. Hon gillade dock när jag sa att hon fick köra vagnen. Jag skulle visst få första tjing, sen hon, sen Joakim och sist Lukas. Nåja, ungen ska ju komma ut först. Det var varmt i solen. Vi gick tillbaka till bilen och då var jag helt genomsvett och törstig så vi körde till affären för att köpa dricka. Det var skitnära så vi hade kunnat gå men det fattade inte jag förrän vi kommit till affären. Sen satt vi i bilen och väntade på Lukas. Tack och lov får Linn vara på fritids de dagar Lukas slutar 14.30 alltså måndag, onsdag och torsdag. Känns inte kul att sitta i bilen i en och en halv timme för att vänta på honom och definitivt inte med en bebis. I tre månader får vi ha det såhär sen har vi flyttat och då blir allt mycket lättare. Men det ska nog gå bra ändå.
Medan jag var hemma själv så passade jag på att äta glass.
Det var gott.
Nu är jag helt slut. Ska nog lägga mig en stund innan det är dags för mat. Linn håller på att räkna sina pennor med hjälp av Lukas gamla mattebok. Hon frågar mig saker hela tiden och jag känner att jag inte riktigt orkar. Men hur kan man neka henne hjälp när hon försöker räkna och dessutom räkna och samtidigt lära sig hur siffrorna ser ut?