Vill inte mer

Jag har haft en fruktansvärd natt. Eller, fruktansvärd kanske är att ta i. Men jag mådde illa minst halva natten och jag har riktiga problem att vända mig från ena sidan till den andra. Det känns som om någon kör in knivar i mig, så jäkla ont gör det. Det hugger till rejält och jag önskar att jag bara kunde gråta bort den smärtan. Det är svårt att veta hur mycket sömn man får, jag är ändå inte jättetrött när jag vaknar på morgonen men jag kommer också ihåg att jag varit vaken långa stunder under natten. Dessutom rör W på sig massor under mina vakna perioder, jag tror väl vi får ställa in oss på att få en bebis som vill vara vaken på natten. Jag har fått nog nu. Jag vill inte vara gravid längre. Det är dags för vår bebis att komma ut. 25 dagar kvar till BF. Fram till idag har jag tyckt att han kan stanna därinne till augusti. Det beror på att mamma inte har något barnabarn som fyller år i augusti. Hon har ett i februari, två i mars, tre i april, två i maj, två i juli och en i september. W blir hennes tolfte och kanske första i augusti. Men just nu känner jag att jag inte bryr mig, varför skulle jag bry mig om han kommer i juli eller augusti? Igår var jag helt nöjd med att vara gravid, men nu vill jag inte mer. Jag orkar inte. Inatt drömde jag att han föddes och att han var jätteliten. Alltså verkligen pytteliten. Inte neo liten utan ännu mindre. Han fick plats i Joakims hand, så liten var han. Alla ville hålla honom och tillslut var han borta. Han var så liten att någon lyckats tappa bort honom. Dessutom gjorde det inte ont att föda, jag kände det inte ens. Så nu när jag tänkt på drömmen ett tag så fattar jag att jag gick runt och hade inte alls fattat vad som hänt. Jag visste att min bebis kommit men jag väntade på smärtan som aldrig kom. Jag vill veta hur han ser ut och jag vill inte vänta mer. Sedan i fredags har jag tänkt att "idag kanske han kommer". Jag har fått lite liknande mensvärkar, inte stora för fem öre och de håller i sig i några sekunder och det kommer typ en och sen inget mer förrän nästa dag. Imorgon börjar Joakim jobba och då ska jag försöka sysselsätta mig med saker. Med vad vet jag inte än. Barnen kommer hem idag så jag antar att de hjälper mig att få dagarna att gå. Slut gnällt!

 

Igår var vi och tittade på vårt radhus. Det var inga arbetare där så vi vågade oss runt huset för att inspektera hur stor vår trädgård kommer bli. Jag blev positivt överraskad. Den kommer vara precis lagom stor för oss.