Trött är bara förnamnet

Vilken dag. Linn vaknade på ett fruktansvärt humör som slutade med att hon blev lämnad på förskolan utan att ha ätit frukost. Tur att jag har så pass tidig tid att hon får äta där. När hon är sådär så tar hon all min energi. Det tar lång tid innan jag "återhämtat" mig. Väl på jobb var det fullt ös hela dagen. Vi besökte tropikariet. För att komma dit var vi tvugna att ta bussen, till bussen var vi tvugna att gå och det är allt annat än lätt för mig att hänga med. Barnen har svårt att hålla ett jämt tempo vilket gör att jag, som alltid går sist, kommer efter när de sen springer ikapp de som går först. Fick två långa sammandragningar påväg till bussen och det blir inte direkt lättare att gå då. På vägen hem fick jag stå hela tiden och det var väl ingen fara förrän vi hoppat av bussen och skulle börja gå. Det var så skönt att få sätta sig på en bänk sen i solen och bara ta det lugnt. Nu ligger jag i sängen och är helt slut. Lille W har jag inte känt så mycket idag & det gör mig lite orolig men han är väl inte på hugget hela tiden.