Åtta veckor
Om sex veckor flyttar vi. Det är helt galet vad jag längtar. Sex veckor är inte lång tid men om man tänker på att det idag är åtta veckor sedan William föddes så känns sex veckor som en evighet. För William har väl alltid varit hos oss? Det känns så. Näst nästa vecka är det höstlov och då ser vi fram emot en lugn vecka utan massa bilkörning, förhoppningsvis.
Tisdagar är min ”jobbigaste” dag. Barnen slutar kl 13 och sen har Linn simning 16:30 så vi spenderar dessa timmar i simhallen där barnen får bada. Det låter visserligen inte så jobbigt men jag hinner inte med så mycket hemma mellan 8:45-12:30 så jag blir oftast väldigt trött på tisdagar. Barnen brukar bada mellan 14-16:30 och det går sådär. De bara måste ju bråka med varandra någon gång under denna tiden. William brukar sova men han sover nu och kommer säkert vara pigg därinne för att sen bli sur och vilja bli buren. Efter idag så är det endast tre tisdagar kvar med simning.
Jag får så dåligt samvete när det gäller William. Eftersom vi åker till och från Viken tusen gånger varje dag så blir det inte mycket han kan ligga på mage. Iallafall inte så ofta som han borde. Sen å andra sidan vägrade Lukas ligga på mage när han var lika liten och han vände sig så småningom ändå. Det var så skönt när Linn var liten för då umgicks jag inte direkt med någon som hade barn i samma ålder så där fanns aldrig pratet om ”min unge gör si och så”. Skönt! Det är lite därför jag inte pallar umgås med så många. Det ska alltid jämföras och bla bla.
Idag är det alltså 8 veckor sedan vår lille kille föddes. Innan han föddes var jag ledsen över att han snart är stor men nu kommer jag ihåg hur underbart det är att se de små liven utvecklas och bli sina egna personer.
