Altanbygge!

Man får ganska dåligt samvete för att vi inte varit ute. Och då menar jag för min och Williams del. Alla de andra har varit ute ganska långa stunder. Jag har varit ganska sugen på en promenad men det har inte blivit av. Imorgon dock, då blir det promenad och podd när William ska sova. 

Oooh! Igår reste sig William upp för första gången. Han klättrar massor på oss och igår lyckades han dra sig upp till ståendes. Fan vad tiden går fort. Min lille bebis som precis låg i min mage och hickade. Galet! Tänk att jag har tre jävligt fina ungar. Det är underligt att man ändå inte är nöjd. Barnen är perfekta, alltid. Jag undrar om man någonsin tycker att ens barn inte är perfekta? Vill min mamma ändra något på mig? Hoppas inte. Jag älskar ju mina barn för att de är som de är. Oavsett om Lukas blir youtuber, mäklare eller bonde. Eller om Linn blir kock, frisör eller programledare. Eller om William blir bilmekaniker, bibliotekarie eller brandman. Det spelar ingen roll. Likaså när det gäller utseendet. De får se ut precis som de vill. Linn kanske vill tatuera sig över hela kroppen, hon kommer ändå vara den bästa i mina ögon. Jag önskar att mina barn får växa upp och vara trygga i sig själva. Att de aldrig någonsin jämför sig med andra. Att Linn ALDRIG går på diet eller på något sätt är en slav under patriarkatet. Att Lukas och William behandlar flickor/tjejer/kvinnor med full respekt. Det känns så hemskt att nu skriva att för Linns del är det nog kört. Hon är redan påverkad och det kommer troligtvis bli värre ganska snabbt från och med nu. Min fina dotter. Det är inte lätt att inte vara man.