Inställt, igen.

I torsdags när vi var i Lund och operationen blev inställd fick vi en ny tid direkt på plats. Imorgon. Så det var en tid snabbt. Det kändes ganska bra att få en tid direkt. Meeeen varför skulle det gå smidigt. Igårkväll fick William feber och han har varit kokhet hela natten. Dock är feber allt, han är inte förkyld eller hostar. Jag har verkligen hoppats att febern skulle försvinna men det har den inte gjort. Vi var på BVC klockan ett och där tog de tempen med en sån man stoppar i rumpan (jag avskyr dem och därför har vi ingen) och den visade 38,1. Så när vi kom hem fick jag ringa till sjukhuset och berätta om febern. De tog beslutet att vi får ställa in. Det var ju såklart väntat och vi vill ju såklart inte att han ska göra något som är onödigt. Hon kunde inte säga något om när vi får en ny tid så då var det bara att vänta igen. Nu är det ju inte så att det är någon brådska men vi har nu under juni haft tre tider och det är ju mer väntan som är jobbig. Man ställer in sig på att det ska vara nu och så blir det inte så. Att han ska opereras är ju inget vi ser framemot men det är också jobbigt att veta att man har den grejen framför sig hela tiden. Vi ska försöka släppa det nu och så får vi börja om igen när vi får en ny tid. 
Vår lille feberkille. 
 
Inte nog med det, när Linn vaknade så hade hon kräkt ner hela sängen. Hon hade inte klagat på magont eller något sånt på kvällen. Inte heller när hon vaknade så mådde hon dåligt och har inte gjort det på hela dagen. Både Lukas och Linn kan ju kräkas sådär utan någon speciell orsak. Hon mår i alla fall bra och det är huvudsaken. William har dock börjat gnälla nu under eftermiddagen och kvällen så det känns ändå lite bättre att det blev inställt. 
 
Lukas har åkt till en kompis och vi andra cyklade ner till stranden. 
Linn och Joakim badade men jag och William satt på en bänk och tittade på. Han var inte supertaggad på vattnet. Förhoppningsvis berodde det på att han inte mår så bra. Nästan gång går det bättre, hoppas vi.