När mamma inte ser ut som vanligt

Mitt förra inlägg avslutade jag med att skriva att det fanns en sak som kanske inte riktigt blev som vi hade tänkt oss på vårt bröllop. Sedan William föddes har jag i princip inte sminkat mig alls. Men på den stora dagen ville jag gärna se lite festligare ut. Det tyckte inte William om. Han tittade på mig som om jag vore ett monster. Nu var ju William med Joakim fram tills vigseln så det var inte förrän då W fick träffa mig. När vi kom till Tunneberga och skulle äta var jag ganska redo att få lite mys med honom men han vägrade. Han började tokgråta när Joakim lämnade rummet. Inte ens när vi kom hem och jag fick av mig den stora klänningen ville han vara hos mig. Han verkade ganska förvirrad. Som att han tyckte det lät som jag och men att jag inte såg ut som jag brukade och då blev osäker på om det var jag eller inte. Det var inte förrän vi kom hem på kvällen och jag fick tvättat av mig sminket och tagit på mig mina sunkiga mjukiskläder som han slängde sig runt min hals och ville vara nära mig. Då var det riktigt mysigt.