2023!
Mitt tredje inlägg det här året. Att skriva ner vad som händer i våra liv är uppenbarligen inte speciellt högt upp på min prioriteringslista. Det får väl vara ok trots att jag tycker att det är väldigt tråkigt. Sen är ju frågan om jag någonsin kommer läsa detta i framtiden. Under den sista halvan av det här året har jag flera gånger i veckan fått minnen att se tillbaka på ifrån Facebook, 90% av dessa har varit gamla blogginlägg. Det är roligt att gå tillbaka och bli påmind om delar av sitt tidigare liv och det är väl det som håller tankarna på den här bloggen igång.
Eftersom jag skriver så sällan blir det mer en återblick av saker vi gjort sedan sist och det kan ju vara trevligt men egentligen hade jag velat skriva ner annat. Vad jag egentligen tänker på och undrar över. Vill jag minnas vad vi gjort kan jag egentligen bara scrolla i vårt google foto.
Jag skrev sist i maj, det var ändå inte så länge sedan som jag trodde.
Sedan dess har jag fått säga hejdå till mina femmor, det var inte alls roligt. På skolavslutningsdagen fick jag ändå äran att ge min mentorsklass statyetten vi vann som bästa klass i friidrott.
Det var ett fint avslut och jag fick säga hejdå med flaggan i topp.
Nu har jag en årskurs fyra och det är på många sätt lättare men jag saknar de andra väldigt mycket.
Varje sommaravslutning äter vi mat ute, detta året blev det på Tokio i Höganäs.
Sommaren började med student för min systerdotter i Kalmar och en helg hos mamma och pappa.
Det blev också en del renovering.
Det var ganska roligt att byta golv men jag var så irriterad innan jag fattade hur jag skulle göra. Nytt golv fick vi i alla tre sovrum på entreplan och i hallen. En väldigt stor förändring från heltäckningsmattorna.
Linn fick äntligen åka till Liseberg. Dit åkte vi tillsammans med tjejerna i familjen Omerasevic.
Mycket trevligt och Linn var väldigt nöjd.
William tyckte han behövde klippa sig och tog tag i det på egen hand.
Vi tog en tur över till Danmark och besökte Kronborgs slott.
Jag och Lukas åkte till Falkenberg och gick på buskis. Självklart åt vi även på Lilla Napoli. De bästa pizzorna jag smakat.
Innan föreställningen började hann vi med lite minigolf.
Jag och Joakim försökte få till en dejtkväll här hemma. Det gick sådär. William tog tid på sig att somna och när han väl somnat kom spindlarna.
Vi åkte till mamma och pappa för att hälsa på.
Första gången som Lukas stannade hemma. Han skötte det bra och tyckte det var skönt att få vara lite för sig själv.
Jag fick åka till Flickorna Lundgren, dit har jag velat åka länge men det har inte blivit av förrän nu. Besöket var väl inte helt lyckat, William tjurade ihop och blev inte på bättre humör förrän strax innan det var dags att åka hem.
Tillsammans med familjen Omerasevic åkte vi till Bakken, jag hade tydligen inga bilder därifrån utan endast från hemvägen.
Vi åkte dit för Williams skull men han var inte alls imponerad.
En tur till Sommarlov hann vi också med.
Vi visade också barnen Kullaberg och smakade på god glass.
Vi firade William.
William fyllde 6 år!!!!!
Taket behövde renoveras och det påbörjades i augusti.
William hade kalas på Fun plays.
Lukas fick sitt mopedkort. Som han kämpade för detta kort.
William gick på sitt allra första disco. Supertaggad men måttligt imponerad väl på plats.
Jag fick hjärnsläpp och tankade vår dieselbil med bensin.
Renoveringen av våra badrum påbörjades och avslutades.
En stor padda tittade på oss jättelänge.
William gick på sitt andra disco och höll ut lite längre men inte ens en timme.
En av mina elever kollade hur väl jag och Joakim egentligen passar ihop.
Vi fick snö och hann både åka pulka och ha snöbollskrig.
Det var Williams tur att hänga upp stjärnan i granen.
Lukas var tomte i årskurs 9:s Luciatåg. Jag trodde jag skulle gråta floder men jag såg inte ens Lukas när de väl stod på plats så det blev inga tårar.
Det var avslutningsfest för f-klass. Jag och Joakim satt där och såg tillbaka till senast vi var på julavslutning i just f-klass. Jisses vad lost och malplacerade vi kände oss då. Nu har åtminstone jag byggt upp en någorlunda jag-skiter-i-vad-andra-tycker-attityd. Det var förresten på den avslutningen som vi först upptäckte familjen Omerasevic, eller Joakim gjorde det. Han frågade mig om han skulle våga fråga höggravida Karin när det är dags. Alltså när man ser tillbaka på det såhär så var det galet humoristiskt. En hel klass och deras föräldrar inträngda i ett, vad jag upplevde, litet klassrum. Alla försökte liksom hitta en plats att sitta på vilket typ inte gick. Vi fick stå upp och hamnade då bredvid vår nu favoritfamilj. Det var skitvarmt och jag ville bara gå hem. Nåja vi överlevde det och lyckades ta oss igenom även Williams julavslutning.
Vår nisse hade gett oss order om att få ihop ett pepparkakshus. Det gick sådär, jag fick börja själv eftersom ingen unge ville hjälpa till. Efter en stund kom dock både William och Lukas. Något hus fick vi inte ihop, det var sönder och ingen var tillräckligt intresserad för att jag skulle orka anstränga mig.
William tappade tänder.
Julafton kom och det var fint som vanligt. Det här året fick jag ha alla mina barn hos mig och väljer att inte redan tänka på vad det innebär till nästa jul.
Kusinerna kom och firade på juldagen.
På annandagen firade vi med en annan kusin.
Den 28/12 åkte jag och Lukas till ishallen. Linn var hemma med sin boyfriend.
Det är tredje året i rad som vi åker dit just den 28/12, därför har det nu blivit tradition.
Idag är det nyårsafton och i år är Lukas hemma. Vi har kört nyårsslaget, en idé vi fick av Sanne för några år sedan. Vi i familjen kör lite lekar och den som vinner får äran att ha en "pokal" på sitt rum tills det är dags att köra igen. Jag har vunnit två gånger och i år vann Lukas.
Den här kvällen firar vi med våra fina vänner. Det regnar ute men vi hoppas det blir uppehåll när vi väl ska gå ut.
Kanske borde mitt nyårslöfte vara att skriva mer? Eller nej. Nyårslöften är mer till för att ge en dåligt samvete över saker. Mitt nyårsönskan är att jag ska slappna av mer, inte ha så höga krav på mig själv. Egentligen främst på jobbet. Lite mer good enough.
Gott nytt år!!