Leona -

2020 var året då: (utan inbördes ordning)

Lukas kom i målbrottet och det kändes som om det bara kom över en natt. I början av april har vi officiellt en tonåring i hemmet.

Jag började träna och då Crossfit av allt. Det negativa med detta var att jag började precis innan det blev "förbjudet" att vistas på gym. Trots det känner jag mig tryggare där än i matbutiken. Kanske beror det på att jag i princip aldrig handlar och därför inte har så bra koll på vart allt finns osv. Oavsett så är jag glad över att jag började träna för jag älskar det.

William slutade med napp vilket gick över förväntan. Jag hade ställt in mig på krig men det tog några dagar och sen var den ett minne blott.

Pandemin tog över våra liv. Finns det någon på hela jorden som lyckats undgå denna pandemi? På det stora hela så har inte detta påverkat mitt liv något speciellt. Visst, jag får inte åka till skolan men det är enbart positivt för mig. Jag känner mig som en ny människa nu när jag inte behöver pendla och jag får så mycket mer gjort och har både tid och ork till att hjälpa barnen med läxorna. Jag är inte superintresserad av att springa i köpcentrum så det är inget jag saknar. Det som varit jobbigast har utan tvekan varit att jag inte fått träffa mina föräldrar. Vi var där några dagar i somras och en helg för snart ett år sedan innan allt med Corona drog igång. Men that's it. Vi hade planerat att åka dit nu under hösten och då hyra ett hus i närheten men så kom det striktare restriktioner och vi avbokade. Nu vet vi ju inte när vi kan ses igen, vi får helt enkelt vänta oss se.

Vi köpte ett tält som vi tog med upp till mamma och pappa och sov i i två nätter. Det var lite hårt och första natten var det kallt men så himla mysigt. Dock är jag rädd att det bara var jag som blev biten vilket såklart vore väldigt synd. Vi, eller jag blev också förälskad i att vara i skogen och grilla och därför fick Joakim ett stormkök i julklapp. Min vision är att vi kan åka till skogen på riktigt, alltså där det inte finns andra människor och laga mat. Vid säsong kanske vi kombinerar det med att plocka svamp.

Vi (eller jag) blev lite förälskad i att vara ute i skogen. Att packa med sig mat och/eller fika och bara vara ute. Först var ambitionen att vi skulle vara ute i flera timmar men jag märkte snabbt att om det så bara blir en timme så är det ändå bra.

Karin fyllde 35 år och fick av mig och Sanne en heldag tillsammans med oss. Det var riktigt mysigt. Vi åkte på spa och åt middag på hamnkrogen i Höganäs. Jag åt tortelloni som var galet gott och drack en kaffedrick som var fruktansvärd.

Mer av sånt önskar jag mig av 2021.

Jag firade julafton utan Lukas och Linn. Min första julafton någonsin utan dem, sedan de föddes. Det var fruktansvärt och jag fick aktivt välja att inte tänka på det. William underlättade väldigt mycket bara genom att finnas. Julafton spenderades hos familjen Ek. Det var trevligt och barnen hade väldigt roligt.

Jag hämtade barnen i Åstorp på juldagen och vi hade vår julafton på annandagen. Det gick hur bra som helst. Vi gjorde allt som vi brukar men istället för Kalle tittade vi på en Mussefilm. Barnen fick sina högar med julklappar och alla tre verkar väldigt nöjda vilket såklart alltid känns bra.

Joakim fyllde 40 år.

Vi firade det genom att unna oss lite egentid tillsammans. Det var mysigt men blev ändå inte riktigt som jag hade tänkt mig.

William sov borta för första gången. Helt oplanerat bestämde han sig för att stanna kvar hos Lily och Zoey när vi ville åka hem. Det gick hur bra som helst och det kändes som om att deras band knöts åt ännu hårdare sedan dess. Det är något speciellt att se sina barn tillsammans med sina kusiner. Detta året hoppas jag att de får träffa kusinerna från min sida också.

Vi klippte av Williams hår vilket för oss var ganska stort. Men oj vilken lättnad att slippa tjafsa om borstning osv. Han verkar själv ganska nöjd men har på senare tid verkat sugen på längre hår. Vi får se hur det utvecklar sig.

Jag förälskade mig i palettblad och lyckades ha ihjäl någon några nu under vintern. Målet för 2021 är att få till ett träd vilket jag sedan måste ta hand om till vintern så det inte dör.

William äntligen förstod tjusningen med att bada i havet. Vi fick till många sköna och mysiga bad tillsammans.

William var på sitt första barnkalas.

Vi köpte en robotdammsugare som vi döpte till Attack och som snabbt blev som en i familjen. Jag fullkomligt älskar den. Den har verkligen bidragit till att min stressnivå sjunkit med några procent. Vi har blivit så mycket bättre på att plocka undan och ha det städat sedan den kom in i våra liv. Varje kväll får den köra ett varv i åtminstone kök och hall.

William upptäckte Harry Potter, med lite hjälp av mig. Självklart ser vi den på engelska. Det finns inget annat. Han tycker det är lite läskigt men han får bara se de två första filmerna. Varken Lukas eller Linn har sett alla filmer och det kanske kan bli ett mål för år 2021 att vi ska se alla tillsammans.

Linn mer och mer går till att bli ett mellanstadiebarn. Den övergången har varit mycket tydligare med henne än vad den var med Lukas. Det är nästan som om hon vaknade upp en dag och bara fattade saker, inte för att hon inte gjorde det innan men nu är det liksom på ett annat sätt. Något jag tycker om med lite äldre barn är att jag inte behöver göra mig till så mycket och det kanske låter väldigt märkligt men med Lukas så behöver jag inte fundera så mycket på hur jag ska förklara saker men med både Linn och William måste jag det. Men nu börjar äntligen Linn ramla över på andra sidan och det gör allt så mycket lättare. Fast nu när jag skriver ner det så låter det verkligen udda men jag tror att just den här biten var avgörande i mitt val av lärarutbildning. Att lågstadieelever fortfarande är ganska små och högstadieelever har bestämt sig för att de redan kan allt men mellanstadieelever är mittemellan.

Årets sista dag spenderades hos familjen Ek. Lukas och Linn var hos Andreas.

Vi åt god mat, Joakim gjorde hasselbackspotatis och hälleflundra. Han gjorde kött också men eftersom jag inte äter det så bryr jag mig inte så mycket om vad för kött de åt.

Barnen höll sig vakna till strax innan tolvslaget. William slocknade precis innan och blev sen skitsur när fyverkerierna drog igång så vi satte oss i bilen och körde hem. Det fick bli en nyårskyss i bilen. Men helt ärligt så är det också okej. Fokus får ligga på barnen och eftersom Lukas och Linn inte var med oss i år så var det William som fick prioriteras.

Vad har jag då för planer, mål, tankar inför det nya året? Inga alls egentligen. Jag vill fortsätta träna och jag funderade igår på om jag skulle sätta upp ett träningsmål men tycker det är så himla svårt och bestämde mig för att målet får vara att gå dit. Jag vill sikta på tre dagar i veckan men är väldigt ödmjuk inför att det kan ändras och att det då inte ska ligga någon prestige i det. Jag har inget mål att gå ner i vikt utan det skulle mer vara trevligt att kunna ha på sig exempelvis jeans utan att få ont i magen men målet med träningen är att bli stark. Jag är galet taggad på att kunna göra pull-ups men det ligger nog ganska långt i framtiden.

Annars är målet att ta mig igenom året med allt vad det innebär. I mitten på januari börjar jag på sista mattekursen och eftersom matematik inte riktigt är min grej så kommer jag troligtvis få kämpa på med det. Men precis som alla andra så önskar jag att detta året blir bättre än förra. Det vore skönt att få röra sig bland folk utan att fundera på om jag kanske inte är lite snuvig ändå. Dock hoppas jag att vi lärt oss vikten av att tvätta händerna och att det är något som vi tar med oss in i det nya året.