ÄNTLIGEN!!!

ÄNTLIGEN!!! Jag har fått jobb. Papper är påskrivna och jag är både lycklig och lättad.

I torsdags eftermiddag ringde en skola från Helsingborg och ville ha kontaktupp till mina referenser. De skulle förhoppningsvis återkomma redan på fredagen. Jag fattade ju att de ville erbjuda mig tjänsten men ville såklart kolla mina referenser först. Tjänsten är en visstidsanställning läsåret 22/23 i en årskurs fyra. Skolan ligger mitt i Helsingborg med få möjligheter till parkering. När jag var där på intervju kändes det väldigt bra och jag har varit lite besviken över att de inte hört av sig tidigare. Men men. De hörde av sig dagen efter och erbjöd mig tjänsten. Vi pratade lite lön, de kunde inte möta mig på mitt löneanspråk och det som de brukar erbjuda nyexade var lägre än det jag satt som mitt lägsta pris. Hon skulle kolla med HR och återkomma på måndag. På fredag bokades det också in en andra intervju på en privatskola här i Höganäs, måndag eftermiddag skulle jag dit.
Helgen kändes lugn, jag var ganska taggad på att äntligen ha blivit erbjuden en tjänst och mådde liksom bra. Tänkte också att de säkerligen skulle gå med på den lönen jag ville ha. Måndag kl 11 ringer hon och säger att de dessvärre inte kunde möta mitt önskemål utan det är deras lön som gäller. Jag bad att få fundera en dag och det gick bra. På eftermiddagen var jag på privatskolan. Efter mitt första besök där var jag inte alls så taggad, men den här gången kändes det annorlunda. Fortfarande inte en skola jag i första hand vill arbeta på men jag kände att närheten dit påverkade mig väldigt mycket. Tänkte lite att om jag kan tänka mig att jobba ett år på en skola i Helsingborg kanske jag kan jobba ett år på den här skolan. Dessutom erbjöds jag mer i lön här. Jag berättade om mitt erbjudande och skulle få ett besked under kvällen. Helt plötsligt hade jag kanske två tjänster att välja på. Ungefär femton minuter efter att jag kommit hem ringer mobilen. Då är det rektorn från skolan som ligger närmast oss bortsett från skolan vi har här i Viken. När jag var där på intervju, måndagen innan, så kändes det så himla bra. Både med rektorn och med arbetslagsledaren som var med. Hon var också en av två personer som jag eventuellt skulle jobba väldigt nära. Det sa liksom klick. Jag kände mig trygg med båda två och samtalet flöt liksom på utan problem. Nu ville de erbjuda mig tjänsten. Som deras förstahandsval dessutom. Inte nog med det, jag var den enda som snart nyexad som blivit kallad på intervju. Resten av de kallade var erfarna lärare. Jag blev så glad. Hon frågade om mitt löneanspråk jag berättade vad jag blivit erbjuden på skolan i Helsingborg och att jag inte var nöjd med det. Hon skulle ringa en av mina referenser och kolla med HR och sen höra av sig dagen efter. Alltså på tisdagen. Men redan nu var liksom jobbet mitt. Jag var så glad att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Joakim var på jobbet så jag skickade ett sms till honom, i versaler.
Någon timme eller två efter detta får jag en vänförfrågan och ett meddelande på Facebook. Då är det arbetslagsledaren och blivande kollega som skriver. Hon tycker det är roligt att jag tackade ja till tjänsten och vill bjuda med mig på AW den 2/6. Nu är jag så glad att jag mår illa. Vet inte om jag varit så glad över något förut men jag mår på riktigt illa. Det låter som något dåligt men jag känner liksom i hela kroppen att det är lycka. Såklart galet läskigt med AW med människor jag inte känner och där jag endast träffat en person innan. 🙈 Men samtidigt så var jag ju tvungen att tacka ja. Fatta ändå vad guld att få möjligheten att prata med folk innan jag börjar jobba. Kanske lära mig några namn osv. Få ett litet försprång helt enkelt. Det ska bli spännande att få se vad det är för några men mest för att få möjligheten att prata med de två som jag ska dela klasserna med.

Det fanns ingen som helst tvekan på om att jag skulle tacka ja till det här jobbet. Men det innebar också att jag var tvungen att tacka nej till de två andra. För på måndag kvällen blev jag också erbjuden tjänsten på privatskolan. På tisdagen ringde rektorn från jobbet jag tackat ja till och erbjuder mig en lön jag är nöjd med och vi bokar in att jag klockan 13 samma dag ska åka dit och skriva på anställningsavtal. När vi lagt på var det dags att höra av sig till de andra två. Märkligt ändå att det ska vara så jobbigt. Men nu är det gjort och nu kan jag fokusera på mitt nya jobb. Papper är påskrivna och jag har fått kolla in skolan litegrann och fått hälsa på några elever. Jag ska dit igen innan eleverna slutar och hälsa mer på riktigt. Till hösten kommer mina elever börja årskurs fem. Det är tre klasser som jag delar med två andra lärare. Vilka ämnen jag kommer ha är inte helt bestämt än men det lutar åt att jag åtminstone ska ha halva matematiken. Först kändes det tråkigt eftersom matte inte är mitt ämne men jag tror ändå jag börjar tagga till lite. Får se vad jag får utöver det. Jag är i alla fall galet taggad nu och jag ser verkligen framemot hösten.

Nu väntar en sista inlämning i skolan och sen är jag klar. Om en vecka tar jag examen och sen börjas nio veckors ledighet.

Igår var det Kristi himmelsfärdsdagen och det firas som vanligt genom att träffa Ek-klanen på Råådalen för promenad och frukost. Det här året valde Lukas att stanna hemma och jag kom för en gångs skull ihåg att ta lite kort.
 
Jag fick blommor av Sanne, Mariana och Birgit som grattis till jobbet. 
 
Det är en ganska mysig tradition det här med promenad och frukost men också väldigt energitömmande för min del. Jag vet helt slut när vi kom hem och resten av dagen kändes väldigt seg, nästan som om det var två dagar. På kvällen var jag på Curry Nam Nam med Karin, det var trevligt och som vanligt finns det massor att prata om. En av de sakerna jag verkligen tycker om med Karin är att det aldrig finns några krav på att höra av sig hela tiden eller förväntningar på att vi ska ses titt som tätt. Vi har våra liv och vet var vi har varandra och när tillfälle ges pratar vi i telefon och ibland ses vi som igår och pratar så mycket vi kan i några timmar. Sådana vänner är riktiga keepers.

Idag ska Lukas och Linn åka till Andreas. William ska klippa sig och han ska följa med Joakim och handla. Jag ska försöka komma igång med min text, fick ihop ett stycke igår. Tror inte jag kommer att komma igång ordentligt förrän på måndag. Inlämning är på torsdag. Målet kommer nog vara att bli klar på onsdag.
Imorgon ska jag, Joakim och William till Malmö. Vi ska gå på Auschwitz Exhibition. Tanken var först att William skulle vara någon annanstans men vi fick aldrig tummen ur att fixa barnvakt så nu får han hänga med. Det kommer bli intressant, han kommer troligtvis inte vara så taggad på en utställning som ska ta två timmar att ta sig igenom, men vi får se.

Förra söndagen var jag och Linn i Ängelholm där hon körde Up-zone. Alltså jag är så imponerad av henne. Hon körde på för fullt i två timmar och var grym. Hon fick blodad tand och vill nu göra det igen. Synd att det ändå kostade lite, det blir liksom inget hon kan göra var och varannan vecka. 
 
 
 
För två veckor sedan var jag och Mamma på Greasemusikal i Helsingborg. Det var så mysigt att få umgås med henne lite på tu man hand. Musikalen var helt ok. Jag var väldigt besviken över att de sjöng på svenska. Jag kan väl förstå var de gör det men jag hade ju velat sjunga med och det gick inte nu. 
 
Mamma kom på torsdag eftermiddag och sov över. På fredagen åt vi lunch på Hamnkrogen. Riktigt gott. 
 
Precis nu innan jag skulle posta detta inlägg så fick jag ett samtal. En rektor som ville kalla mig på intervju. Det kändes ganska skönt att kunna säga att jag redan tackat ja till en annan tjänst.