Leona -

Vi är inne på vår tredje "lediga" dag. Jag och barnen alltså. Denna måndag har nämligen alla barnen studiedag, jag är egentligen inte ledig men klockan är snart fyra och jag har inte gjort något skolarbete alls. Dock vill jag inte säga att dessa tre dagar har gett mig energi utan i princip enbart tagit vilket innebär att jag nu ligger på minus. Kanske kan kvällen ladda upp lite, vilket jag hoppas. Jag skulle säga att det är rutinerna som gör att jag känner mig stressad, inte för att jag kan släppa på mina rutiner men jag märker tydligt att vissa rutiner är viktigare än andra. Exempelvis att få möjligheten att i lugn och ro titta på tv på kvällen. Lördag och söndagkvällarna den här helgen har inte gett mig tillräckligt. I lördags var vi barnvakt åt Lily och Zoey. Vi kämpade på bra för att trötta ut de små liven för att öka möjligheterna till något typ av lugn i soffan. Det gick sådär. Barnen somnade runt halv tio och då låg även vi i sängen. Igår fyllde Lukas år, han hade önskat sig ett höj- och sänkbart skrivbord som vi meckade med fram till klockan åtta. Därefter låg jag i sängen och tittade på tv i 45 minuter för att sedan borsta tänderna och läsa. Det gav mig inte heller vad jag behövde. Detta måste låta så fruktansvärt löjligt egentligen "herregud, du kan väl inte bli stressad för att du i två kvällar inte får titta på tv?" fast jo, alltså jag blir det. Sen kan det ju vara så att stressad är fel ord, vad vet jag.

Men jag börjar väl lite mer från början.

Sist jag skrev var det min födelsedag. Vilket numer är dagen då Ryssland invaderade Ukraina. Jag skäms lite över att mitt fokus den dagen i första hand var att det var min födelsededag. 🙈 Tror det var på kvällen sen som det verkligen slog mig vad som faktiskt hände och sen dess har jag typ haft en klump i magen, av många olika anledningar. Dels för att det är ett krig ganska nära oss, dels för att det känns så fruktansvärt hur tydligt det blev hur det svenska folket stod upp för ukrainarna och hjärtligt välkomnar de hit medan vi för alla andra har "fullt". Kan vi verkligen släppa in vissa men neka andra? Sen får jag väl erkänna att jag inte är speciellt insatt i vilka vi "släpper in" och inte så jag ska väl låta det vara osagt.

Oavsett, min födelsedag tog slut medan kriget fortsatte. Livet här hos oss flyter på som vanligt. Jag har kört OPEN, det gick väl helt ok. Trots att jag gjorde wodarna klockan sex på morgonen tre fredagar i rad (som jag då inte var van vid) så är jag riktigt nöjd. Vissa saker gjorde jag RX medan andra var jag långt i från och någon var jag ganska nära RX men nådde inte hela vägen fram. Oavsett så är jag stolt och nöjd över att jag var med detta året också. Nästa år ska jag få med mig Lukas.

Linn har också fyllt år.

Nu är hon 11 år och det firade hon genom att skaffa Snapchat och Instagram bakom min rygg. 🙃 Tack för den! Ibland gör hon det så svårt för mig. Jag hade väl någonstans tagit beslutet att det var dags, och egentligen kanske mer att jag inte längre orkar stå emot tjatet men då bestämmer hon sig för att göra det bakom ryggen på mig och första impulsen är ju att ta telefonen och låta henne vara utan den ett tag men nja, jag orkade verkligen inte. Dåligt föräldrarskap? Kanske, vad vet jag. Istället sa jag att vi (jag och Andreas) bestämt att hon får ha det men att vi inte tycker det är ok att hon gör något bakom ryggen på oss. Hennes födelsedag firas för tredje året i rad på Sweet house i Helsingborg.

Det är för jäkla gott alltså och som vanligt är det svårt att välja. Utöver vi fem så var Andreas där också, det var väldigt trevligt och Linn var väldigt nöjd. På kvällen var det Mellofinal vilket vi var riktigt taggade på.

Jag har blivit farmor också, eller mamma. Det är lite oklart. William blev nämligen gravid och min tanke var först att jag blev farmor men han tyckte jag skulle vara mamma och han pappa så ja, jag blev väl mamma igen då.

Notera den lilla foten.

Det var ganska kul, han fick en bebis i magen och när det var dags att föda så lyfte jag upp honom i famnen och lät som en ambulans (tror jag) och körde honom till förlossningen som var hans säng. Där fick bebisen komma ut, det fick bli kejsarsnitt. Sen ville han göra det en gång till. Jag och Joakim leker med William varannan kväll och väldigt ofta är i alla fall inte jag så taggad. Att leka är inte riktigt min grej sådär men ibland är jag på rätt "humör" och kan få till det ganska bra. Jag brukar försöka pusha för att han gör diverse grejer medan jag ligger i hans säng. 😛

Sedan OPEN har jag och Lukas börjat träna på morgonen istället för kvällen och fast att det ibland är tungt att gå upp på morgonen (kl 5) så är det verkligen så värt det. Träningstiden är mellan 6-7 på morgonen och när vi väl är på plats och igång så känns det inte som att det är så tidigt på morgonen. Det bästa av allt är ändå att varje kväll är en ledig kväll nu. Inget mer åka iväg och träna klockan halv sju och stressa hem, duscha och få en timme i soffan innan läggdags. Vi gillar det båda två. Under en ganska lång tid nu så har jag haft väldigt stort fokus på att få sova och jag har märkt att mitt humör påverkats av att jag tycker att jag inte fått sova. Om Joakim väckt mig en kvart innan klockan ringer så kunde jag bli irriterad osv. Men jag tycker att det är försvunnit sedan jag började med morgonträning.

Nu har jag liksom vaknat runt kl 7 på helgmornar men legat kvar i sängen, för det är faktiskt typ det bästa som finns. Men kl 7, en lördag det fanns ju inte för några månader sen. Då hade jag varit på uselt humör resten av dagen. Det märktes väldigt tydligt när jag förra veckan blev sjuk och inte kunde träna då kom den där tröttheten tillbaka och jag märkte direkt att mitt fokus på sömn kom tillbaka med en gång. Så när klockan ringde klockan fem imorse så var jag INTE taggad på någon träning, någon liten sekund funderade jag på att sluta helt med träningen men jag gick upp och vi kom iväg. Jag har varit fruktansvärt trött idag och försökte få till en liten lur i soffan förut, vilket gick sådär. Men jag vet att snart, kanske redan på onsdag så kommer det kännas både bättre och lättare.

Jag och Joakim fick till ett litet bröllopsfirande också. Sanne kom hit med barnen och passade William medan vi tog cyklarna ner till hamnen. Först fick vi till en promenad längs med havet innan det blev middag på Hamnplan 9. En restaurang vi inte besökt tidigare.

Vi slog till med lite bubbel vilket vi inte brukar göra.

Jag är inte så förtjust i alkohol men det här var väldigt gott.

Jag åt fisk med den typ bästa såsen jag någonsin ätit. Maten var riktigt bra här och alla som är intresserade borde få till ett besök.

Joakims mat ser ju inte lika bra ut som min men han var riktigt nöjd vilket ju är huvudsaken. Efterrätten, som i vanliga fall är min grej, var ingen höjdare.

Hade jag vetat det så hade jag nog hellre beställt några extra färskpotatis och mer av den där goda såsen istället. På det stora hela var vi dock väldigt nöjda med besöket och det var väldigt trevligt att få möjligheten att få umgås lite på tu man hand. Tanken är att vi ska försöka få till någon mer sån grej nu i slutet på maj. Då ska vi till Malmö och titta på Auschwitz exhibition. Får se om vi kan få till barnvakt då eller om vi behöver ta med oss William. 🤞 Oavsett så hade barnvaktandet gått bra och William var nöjd.

Zoey har också fyllt år och blivit firad.

Det var inte ett kalas i min smak, det blev alldeles för hög ljudvolym och galet mycket stim. Jag vet inte riktigt vad som hände med mig där men jag kände mig lite fastfrusen på något sätt. Sannes lilla lägenhet blev snabbt full och då åkte vi hem typ. William reagerade också på hennes katt så ja, alltså det blev för mycket.

I fredags var det 1:a april. Lukas och Linn åkte till Andreas och William fick en liten skattjakt som vår nisse Tuva och Sommarskuggan (alltså jag) fixat ihop.

Det var uppskattat vilket alltid är kul.

I lördags var vi iväg och fixade present till Lukas, köpte skor till William och provade cyklar.

Den William har nu är lite liten så han behöver en ny men de i hans storlek fanns inte ihopsatta. Vi käkade lunch på Burger King. På eftermiddagen kom kusinerna. Barnen lekte, vi åt middag och sen gick vi till lekplatsen.

Tanken var att verkligen trötta ut barnen och jag tror väl att vi till viss del lyckades. Zoey hade visst sovit under dagen så hon har ju minst tröttast.

Somnade gjorde de tillslut och William sov där inne till tio i sex, sen kom han in till oss och sov fram till strax efter halv åtta.

Igår fyllde Lukas år. Det är alltid jobbigt att inte ha barnen hemma när de fyller år. Lukas ville äta middag på Krukmakeriet så där möttes vi upp klockan tre.

William var inte på sitt bästa humör och blev typ inte glad förrän han och Joakim gick ut därifrån och hittade ett utegym att leka på. Det var trevligt och maten var god. Nästa år vill Lukas äta på Garage. Väl hemma sen så åt vi glass, lite väl fattigt för en födelsedag kan jag tycka men jag och Lukas hade missförstått varandra så ja det blev lite fel. Men han verkade nöjd ändå och det är ju huvudsaken. Tror väl att jag skrev det högre upp men han önskade sig ett höj- och sänkbart skrivbord. Jag tyckte han kunde använda skivan han redan har vilket han tyckte var ok men det visade sig vara katastrof. Det funkade inte alls så nu behöver vi vänta på att skivan som hör till kommer in i lager på IKEA. Så typiskt att något alltid ska krångla.

Idag har barnen som sagt studiedag. Jag hade tid hos tandläkaren fem över nio så William fick vara hemma med syskonen själv för första gången. Det hade gått bra men jag fick muta honom med vattenmelon och de stora med munkar. Så värt det. Sen efter lunch cyklade jag och Lukas till Lantmännen och köpte skruv ( i hopp om att lösa problemet med skrivbordet) och då var William hemma med Linn. Just nu drömmer vi lite om att Lukas och Linn ska kunna passa William om vi behöver eller vill göra något ensamma. Kanske inte över natten osv, än men några timmar kan vi tycka de borde klara. Vi börjar lite smått.

Linn och tjejerna i hennes klass har startat ett konto på Instagram där de säljer saker och pengarna de får in går till Ukraina via Radiohjälpen. Ett väldigt fint initiativ tycker jag. I fredags var tjejerna på utanför UP-hallen och sålde grejer och blev också intervjuade och fotograferade av HD. Om jag förstått det rätt så var det Linn och en tjej till som inte var med just då. Linn var hos Andreas och jag tycker det är så synd att hon missade det. Dock blev hon omnämnd vilket var väldigt fint av tjejerna att få med. Men ja, hade jag vetat så hade jag självklart pushat för att hon skulle vara med, när hon fick se det idag i den gruppen de skriver i så blev hon ledsen, inte så att hon grät men jag kunde tydligt se att hon verkligen hade velat vara där. Det är svårt där när Andreas bor så långt bort, hon missar saker och om hon inte åker med när han hämtar så blir det lätt att hon blir hemma hela helgen. Hade jag vetat att detta skulle ske hade jag kört henne till Andreas efteråt. Nästa gång får hon säga till.