Jag är väl inte blödig?

Williams första biobesök gick ändå helt ok. Vi tittade på Bamse och filmen höll på i ca en timme. Däremot kom vi lite väl tidigt så vi hann ju se hela reklamen och därför pallade han bara halva filmen. Till nästa gång vet vi att vi kan komma senare. 
Lukas och Linn var väl egentligen inte taggade på Bamse, fast att Linn sa att hon var det men båda gillade att få vara med W när han var på bio för första gången. Dessutom hade ju vi sett Röjar Ralf veckan innan. Hur som helst, W satt där och mumsade popcorn. Vi satt längst fram för att han skulle ha möjligheten att springa omkring, vilket han också gjorde efter 45 minuter. 
 
I fredags gjorde jag något jobbigt. Jag sålde Williams vagn. 
Det var orimligt jobbigt. Jag älskade den vagnen, mer än någon annan vagn jag haft och jag är egentligen ingen galen vagnkvinna som köper 48.000 vagnar till en och samma unge. Men nu är det så att William inte gillar att åka vagn och den här tog mycket plats i hallen och ska man då åka iväg behöver man en vagn och då tar den också mycket plats i bilen. I måndags köpte jag och Linn en "ny" sulky. Och med ny menar jag ny för oss, vi köpte den begagnad. Såklart. Han vill visserligen inte sitta i den heller men om han vill så finns den där och den tar ingen större plats. Men för att gå tillbaka till Emmaljungan, jag grät när de körde iväg med den. Paret som köpte den hade med sig en femveckors bebis och då slog det mig hur fort tiden går, att William var så liten igår men idag är ett gapskrikitgt monster som blir arg så fort han inte får som han vill.
Vart tar tiden vägen? Jag märker det också väldigt mycket med Linn, så stor hon börjar bli. Man kan liksom prata med henne om andra saker, mer seriösa saker. Och ännu mer med Lukas och de fattar liksom. Coolt och skitläskigt. Lukas har ju tex gått om mig i skostorlek nu och Linn börjar närma sig min. William är och kommer alltid vara min minsting och tiden går så fort. Han fyller snart två år och snart kommer han prata som bara den. Tiden går för fort och jag hänger inte riktigt med. Det är jobbigt när tiderna förändras fast att man gärna välkomnar utveckling. En ganska jobbig och känslomässig balansgång. 
 
I helgen har Lukas och Linn varit hos sin pappa. Vi andra tre har egentligen inte gjort så mycket. Joakim har grillat, vi har firat hans ena syrra, hälsat på Williams farmor och kusiner, varit ute och kastat sten osv. Inget speciellt alls egentligen. 
 
Nu ser vi fram emot att få bli kompletta igen med alla barnen hemma. 
 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |
Upp