Min lille bebis!
Williams feber är över. I två dagar hade han den. Igår var han först på mycket bättre humör men så helt plötsligt blev han svettig och jätteledsen. Det kom från ingenstans. Han skrek och skrek, vred sig i min famn och verkligen inget passade. Sen helt plötsligt var allt bra igen.
Sådär höll det på hela eftermiddagen. Sen framåt kvällen var han mest ledsen. Det var precis som om han hade ont någonstans men att vi inte visste vart. Det var riktigt jobbigt. Att lägga sig för att sova var helt omöjligt. Tillslut bäddade jag här nere. (Våra dynor till utemöblerna lade jag på vardagsrumsmattan). Det var inte jätteskönt men det funkade. Dessutom var det andra natten vi sov här nere. Trots att han var väldigt ledsen så lyckades jag få honom att somna. Tack och lov sov han bra under hela natten. Halv sex vaknade han och var ledsen. Efter typ 15 minuter somnade han om i Joakims famn. Jag pratade med sjukvårdsupplysningen och ju mer jag berättade desto mer säkrare blev jag på att det var någon typ av förstoppning. Så direkt när affären öppnade var vi där och köpte katrinplommonpurè. Han har inte varit så ledsen sedan imorse och det får man väl ta som ett bra tecken.
Nu känner jag lukten av en härlig bajsblöja så kanske är allt som vanligt nu. Hoppas, hoppas.
Igår när han var så himla ledsen ville man bara göra allt för att han skulle bli på bra humör. Att få sitta och plaska i vasken gillade han.
Jag skulle egentligen haft besök idag men det har jag fått ställa in. Tråkigt men det är inte lätt att få något gjort när man har en gnällig bebis efter sig hela tiden och då hade jag nog inte varit något vidare sällskap heller.