Min lille bebis!

Williams feber är över. I två dagar hade han den. Igår var han först på mycket bättre humör men så helt plötsligt blev han svettig och jätteledsen. Det kom från ingenstans. Han skrek och skrek, vred sig i min famn och verkligen inget passade. Sen helt plötsligt var allt bra igen. 
Sådär höll det på hela eftermiddagen. Sen framåt kvällen var han mest ledsen. Det var precis som om han hade ont någonstans men att vi inte visste vart. Det var riktigt jobbigt. Att lägga sig för att sova var helt omöjligt. Tillslut bäddade jag här nere. (Våra dynor till utemöblerna lade jag på vardagsrumsmattan). Det var inte jätteskönt men det funkade. Dessutom var det andra natten vi sov här nere. Trots att han var väldigt ledsen så lyckades jag få honom att somna. Tack och lov sov han bra under hela natten. Halv sex vaknade han och var ledsen. Efter typ 15 minuter somnade han om i Joakims famn. Jag pratade med sjukvårdsupplysningen och ju mer jag berättade desto mer säkrare blev jag på att det var någon typ av förstoppning. Så direkt när affären öppnade var vi där och köpte katrinplommonpurè. Han har inte varit så ledsen sedan imorse och det får man väl ta som ett bra tecken. 
 
Nu känner jag lukten av en härlig bajsblöja så kanske är allt som vanligt nu. Hoppas, hoppas. 
 
Igår när han var så himla ledsen ville man bara göra allt för att han skulle bli på bra humör. Att få sitta och plaska i vasken gillade han. 
Jag skulle egentligen haft besök idag men det har jag fått ställa in. Tråkigt men det är inte lätt att få något gjort när man har en gnällig bebis efter sig hela tiden och då hade jag nog inte varit något vidare sällskap heller. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |

Inställt, igen.

I torsdags när vi var i Lund och operationen blev inställd fick vi en ny tid direkt på plats. Imorgon. Så det var en tid snabbt. Det kändes ganska bra att få en tid direkt. Meeeen varför skulle det gå smidigt. Igårkväll fick William feber och han har varit kokhet hela natten. Dock är feber allt, han är inte förkyld eller hostar. Jag har verkligen hoppats att febern skulle försvinna men det har den inte gjort. Vi var på BVC klockan ett och där tog de tempen med en sån man stoppar i rumpan (jag avskyr dem och därför har vi ingen) och den visade 38,1. Så när vi kom hem fick jag ringa till sjukhuset och berätta om febern. De tog beslutet att vi får ställa in. Det var ju såklart väntat och vi vill ju såklart inte att han ska göra något som är onödigt. Hon kunde inte säga något om när vi får en ny tid så då var det bara att vänta igen. Nu är det ju inte så att det är någon brådska men vi har nu under juni haft tre tider och det är ju mer väntan som är jobbig. Man ställer in sig på att det ska vara nu och så blir det inte så. Att han ska opereras är ju inget vi ser framemot men det är också jobbigt att veta att man har den grejen framför sig hela tiden. Vi ska försöka släppa det nu och så får vi börja om igen när vi får en ny tid. 
Vår lille feberkille. 
 
Inte nog med det, när Linn vaknade så hade hon kräkt ner hela sängen. Hon hade inte klagat på magont eller något sånt på kvällen. Inte heller när hon vaknade så mådde hon dåligt och har inte gjort det på hela dagen. Både Lukas och Linn kan ju kräkas sådär utan någon speciell orsak. Hon mår i alla fall bra och det är huvudsaken. William har dock börjat gnälla nu under eftermiddagen och kvällen så det känns ändå lite bättre att det blev inställt. 
 
Lukas har åkt till en kompis och vi andra cyklade ner till stranden. 
Linn och Joakim badade men jag och William satt på en bänk och tittade på. Han var inte supertaggad på vattnet. Förhoppningsvis berodde det på att han inte mår så bra. Nästan gång går det bättre, hoppas vi. 
 
Allmänt | | Kommentera |

Midsommarafton!

Vår midsommarafton har varit lugn. Vi tog en promenad och Joakim premiärbadade. Eftersom William vägrar sitta stilla i vagnen så fick han sitta i bärselen. Det gick ganska bra. Han har sovit dåligt under dagen och har därför varit ganska sur. Tills han fick jordgubbar. 
Sen blev han sur igen. 
Idag blir han 10 månader. Vår bebis börjar bli stor. Jag undrar om jag någonsin kommer sluta kalla honom bebis. 
Vet inte om jag nämnt det men förra tisdagen så tog William sitt första steg. Bara ett och så har han gjort det några gånger men idag har han tagit först tre och sen fem. 
Nu kommer det väl gå i raketfart. Snart går han. Det är läskigt att det går så fort. För tio månader sen var han pytteliten. Tänk att det är samma person. Fast mindre. Mindre rörlig. Mindre arg. Mindre överallt. Bara en mindre och lättare version av vår William. Vår William som snart går. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |
Upp