Två månader som lärare
Om en vecka är det två månader sedan jag började jobba som lärare. Det har varit två väldigt maffiga månader. När jag tänker tillbaka på hur det var där i början så känns det som en evighet sedan. Så mycket som har hänt sedan starten. Jag har funnit mig "tillrätta" betydligt snabbare än vad jag först trodde. Mitt arbetslag är superbra och jag trivs verkligen. Vi skrattar och flamsar en del samtidigt som vi kan kräka av oss och vara seriösa. Det finns alltid någon att luta sig mot. Det var en dag då jag mådde dåligt, jag kan inte riktigt förklara varför. Det var nog "bara" så att jag den dagen var väldigt skör. Jag vet att jag hade haft en jobbig morgon, bland annat med Linn. Jag var i behov av egentid och fick det genom att skippa lunchen vilket såklart en av mina kollegor upptäckte. Hon kom in i klassrummet jag satt i samtidigt som eleverna började trilla in. Så fort jag såg henne så började tårarna rinna. Eleverna blev helt ställda och jag tror aldrig de suttit så tysta och stilla förut. Det släppte efter en stund och jag fick förklara för eleverna att det inte handlade om dem.
Mycket av tiden känner jag mig väldigt frustrerad och otillräcklig. Jag är inte tillräcklig för alla och det är väldigt jobbigt. Egentligen vill jag bara sitta ner med de som behöver mig men det blir väldigt svårt. Min mentorsklass utmanar mig mest, troligtvis eftersom vi träffas mest. Nu låter det väldigt negativt alltihopa men det är verkligen superbra. Jag kommer till jobbet och glömmer liksom tiden och allt annat. Jag kastas in i ett kaos som av någon anledning inte är fruktansvärt, sen är det fredag. 😅 Dagarna går snabbt och veckorna likaså, därför känns det så märkligt att det "bara" gått två månader.
Det slog mig nu i veckan att jag växlat upp lite och jag börjar mer och mer lägga fokus på undervisningen. Hittills har det handlat mycket om att överleva och skapa relationer med eleverna. Undervisningen har liksom fått komma lite i skymundan. Jag känner mig så galet grön på undervisning och jag får liksom ta små små steg hela tiden, vilket faktiskt är ganska frustrerande. De första veckorna kraschade jag i soffan på lördagarna och kunde somna mitt på dagen. Det gör jag inte längre. Däremot behöver jag få till mer jobb när jag kommit hem. Jag har planering torsdag och fredag, vilket innebär att de andra dagarna går i ett. Just därför måste jag bli bättre på att förbereda mig mer på söndagen och även under resten av veckan. Det är svårt att få till, inte på söndagen kanske men efter jobb. Då väntar liksom ett annat jobb, jag kommer hem och ska hänga med barnen, hjälpa till med läxor, leka, plocka undan efter middag och natta. Jag har inte ens nämnt tvätt och städning för det görs inte alls längre mitt i veckan. När jag sitter i soffan med William de kvällar jag ska lägga honom försöker jag passa på att jobba lite men behöver få till mer.
Vi har haft prov, både i matte och SO. I matten hänger jag bara på det som min kollega Caroline gör, så tacksam för att hon sköter det. I SO försöker jag vara med och komma med förslag men det är så svårt när jag inte har någon vidare erfarenhet. Samma i svenskan, jag gör det som Johanna föreslag och det blir bra. Engelska sköter jag själv och jag är så tacksam för att jag endast har ett ämne själv. Det är kul att ha alla fyra ämnen samtidigt som är det en rejäl utmaning. Det är ändå kul och jag lär mig massor.
Hur går det med huset då? Inte så bra. På onsdag går vårt kontrakt ut och vi har ännu inte fått sålt. Jag har varit ledsen över detta en lång tid nu men har väl till viss del släppt det nu. Självklart vill jag att vi ska få sålt men nu när det känns som att det inte blir så så har jag fått tänka om. Kanske får vi förlängt, det vore toppen men inte ens då räknar jag med att vi kommer få sålt. Marknaden står stilla just nu och folk är försiktiga, med all rätt. Vi har visning inbokat imorgon men än så länge har ingen bokat sig och det kommer nog ingen göra heller. Allt det här är verkligen så tråkigt, vi ville verkligen ha det där huset.
Vi försöker tänka på annat och just nu så väntar Joakims födelsedag på tisdag, här hemma blir det lite firande här hemma. På onsdag ska jag och Joakim till Hamnplan 9, barnen får stanna hemma. Dock vet de inte om det än, men det ska nog gå bra. De kanske får poppa lite popcorn eller något som kompensation. Vi kommer säkerligen vara hemma runt kl 20 så det kommer de klara. Vi tar små steg och fokuserar på det vi har precis framför oss. Oavsett vad som händer så blir det bra med tiden.
