Nedräkning!
Tiden är rätt märklig! Trots att den alltid är samma så upplevs den olika. Ibland känns det som om att tiden går alldeles för snabbt medan den andra gånger tycks snigla sig fram. Märkligast är nog ändå när en har båda dessa känslor. Just nu känns det som om att tiden går både snabbt och långsamt på samma gång. December kom ovanligt fort det här året samtidigt som det känns märkligt att det "bara" är fyra månader sedan jag började jobba. Men också att det redan är sex månader sedan jag tog examen. Tiden är märkligt och häftig!
Hur är livet då?
Stressigt, intensivt, underbart, jobbigt och allt där i mellan. På jobbet går allt upp och ner. Ena dagen trivs jag som fisken i vattnet och andra dagar sitter jag och läser trådar om vad lärare kan skola om sig till. Jag behöver jobba med min känsla av otillräcklighet som jag har efter varje arbetsdag. Den känslan har jag redan som förälder men nu får jag den från ett håll till. Det här med att inse att en är "good enough" har inte landat hos mig.
Jag försöker att hitta en balans med att jobba hemma. Det har varit söndagar då jag suttit och jobbat hela dagen och det funkar inte. Jag behöver få möjligheten att koppla bort jobbet på helgen men har inte riktigt lyckats få till det. Tanken är att jag idag ska jobba lite men verkligen inte hela dagen. Jag försöker att komma till jobbet varje måndag med ny energi och inte ha föregående vecka med mig. Varje vecka är ett nytt tomt blad osv. Nu räknar vi ner till jullovet som är mer än välkommet.
Höstlovet blev inte som planerat. Min tanke var att ha en mysig vecka hemma med få måsten och en massa vila. På måndagen var det halloween och det firade vi tillsammans med Karin, Raif och barnen.
Medan vi gick bus eller godis hade vi visning av vårt radhus och sen väntade en oerhört lång väntan på att få besked och eventuellt ett bud. Den veckan blev i princip förstörd, det blev ingen direkt vila och jag var mest på dåligt humör. Först på tisdagen efter lovet fick vi ett bud, ett bud som låg en hel del under vår smärtgräns.
Mäklaren jobbade för att få ner priset på huset vi ville köpa och få våra budgivare att gå upp åtminstone 200.000:-. Han lyckades få våra säljare att gå ner hela 500.000:- men tyvärr kunde inte våra köpare gå upp mer. Vi var riktigt besvikna och allt kändes bara piss. Sen sa jag till Joakim att jag tyckte vi skulle köra ändå. Hela sommaren och hela hösten har jag känt i varje por i min kropp att det är vårt hus, det är vi som ska bo där, ingen annan.
Så nu är det vårt. Efter fem månader av konstant stress så är den här affären ÄNTLIGEN i hamn. Både köp och försäljning är påskrivet, köparna av vårt radhus är godkända av föreningen och vi har inflytt den 21/2.
Vi köper inte på något sätt ett perfekt hus och vi har massor med jobb framför oss, vilket vi båda är medvetna om. Men vi är så lyckliga! Huset är perfekt för oss. Lukas och Linn får bo i källaren där de får möjligheten att vara mer i fred. Vi kommer ha utrymme till oss alla. Lukas och Joakim får ett spelrum, William får ett större rum, vi kommer ha en fantastisk trädgård med noll insyn och ja, alltså det går knappt att beskriva hur bra detta kommer bli.
Nu kan vi slappna av och njuta av julen och ledigheten som kommer. Nästa år börjar vi packa och så går flyttlasset på sportlovet.
Om vi helt bortser från stress kring försäljning av vårt radhus så har vi ändå haft en fin höst. Jag och Joakim lyckades få till en middag ute för att fira hans födelsedag.
Hamnplan 9 har lite blivit vårt ställe. Barnen var hemma själva och det hade gått superbra.
Jag, Linn och William provade på den nya lekplatsen vid Up-hallen.
Linn gjorde en supergod saffranskladdkaka med hallongrädde.
Simskolan har flutit på bra under hösten. Jag har hämtat William på förskolan och så har vi kört direkt till simskolan. Vi har köpt med oss lite mellanmål och så har han fått glass, varje torsdag. Det är egentligen inget jag är direkt stolt över men den har hjälpt honom tagga till på simningen och då får det vara värt det.
Vi var på julskyltning med Karin och barnen, eller ja hennes yngsta och äldsta och mina yngsta. Det var ganska mysigt, trots att William tjurade ihop vid något tillfälle.
I somras bestämde jag mig för att jag skulle göra varsin kalender till barnen, så vi har samlat toarullar här hemma. Jag behövde ändå 72 stycken. Det tog sin lilla tid men tillslut blev jag klar. Här är en bild på Williams.
Det är självklart att jag inte fick en bild på alla tre innan de öppnades. Trots att de inte är perfekta är jag ändå nöjd och William är superglad för sin.
Nästa år gör jag nog inte en sådan här.
Julstöket går ganska bra det också. De flesta julklapparna är inköpta och många är inslagna. Vi behöver städa och röja lite men sen är vi nog redo för julen. Ja, granen ska köpas och pyntas också såklart.
Vi räknar ner till jullov och sen till flytt.