Sura miner, tävling och gullig unge

Vi passade på att baka lussekatter också. Jag provade ett nytt recept, tyvärr inget som imponerade. Nästa sats får bli efter mitt vanliga recept. 

 

Förra lördagen var Joakim och firade en kompis som fyllt 40 år. Jag, Lukas och Linn passade på att titta på film efter att William somnat. Vi tittade på Ensam hemma. Den går att se nästan hur många gånger som helst. Det var väldigt mysigt. 

 

Linn har slutat med volleyboll. Tråkigt, jag fick uppfattningen att hon verkligen tyckte det var roligt. Samtidigt måste jag säga att det är ganska skönt. Det tog så himla mycket tid från hennes läxor med träningar både onsdag och torsdag (på torsdagar är det Crossfit). Nu har den där paniken släppt. Dock struntar hon fortfarande i sina läxor, men tiden finns i alla fall om hon är taggad. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få till hennes läxor. Engelskan är värst, hon blir sur direkt och sprider liksom dålig stämning i hela huset. Jag har pratat mycket med henne om att hon måste ta eget ansvar men jag måste säga till henne varje dag vad hon ska göra, annars gör hon inget. Eller nej, hon gör ändå inget. Skulle jag säga att nu sätter VI oss så blir hon sur direkt och lägger mer fokus på att säga att hon ändå inte kan. 🙃 Jag blir inte alls kokt när hon håller på så. Jag lägger typ all energi jag har på att inte bara vråla rätt ut. 

På allt detta har också Lukas sjuttiotusen prov nu innan jul och honom hjälper jag genom att skriva svar på instuderingsfrågor han får, jag skriver upp vartenda prov han ska ha och när, påminner honom om att plugga, försöker förhöra honom och ja, vad mer kan jag göra? 

William har också bestämt sig för att behandla mig som ett av sina syskon. Jag funkar väl men det är pappa som är bäst och det är han tydligt med att visa. Blir han ledsen får inte jag trösta osv. Nä, pappa ska det vara. Mitt hjärta blöder ju såklart över detta men jag försöker att inte tänka på det för då bryter jag väl ihop. Utan istället drar jag mig undan och blir sur. Moget och effektivt? Nej, inte särskilt. Men jag orkar inte, det känns nästan som om att jag inte är en egen person längre och att inget jag gör är för min egna skull. All vaken tid går åt till att lösa andras problem eller göra sig till för att bli accepterad igen. Jag behöver semester från familjen. 

 

Förra veckan var det trepartssamtal på skolan. Jag var sjukt nervös och fick ihop en duglig lektion men inte mer. För första gången fick jag också lite negativ kritik. Hittills har jag bara fått fin och positiv kritik, min vfu-lärare har öst beröm över mig. En gång grät hon till och med över hur rörd hon var över interaktionen jag hade med eleverna. Dock inte den här gången. Nu var jag lite för bekväm och hon menade att det bidrog till att strukturen på lektionen blev sämre. Nu såhär i efterhand håller jag med henne, men där och då var det jobbigt att höra. 

Jag har lärt mig så mycket den här VFU-perioden och jag har fått vara själv i klassrummet väldigt mycket och älskar det. Men nu känner jag mig mest frustrerad över att jag inte är en i gänget på riktigt. Jag håller i lektioner och är på plats lika mycket som alla andra men har ingen mer insyn än så. Jag vet inte om det är något speciellt som ska hända, jag kan inte skriva ut eller tilldela uppgifter via Classroom osv, osv. Det är frustrerande och jag börjar känna mig redo för att börja jobba. Det trodde jag inte, fram tills typ nu har jag varit livrädd. Men jag börjar känna mig redo. Får väl tillägga att fast att jag fick lite kritik så var det mesta som vanligt bra och jag får höra massa fina saker om mig själv vilket såklart är kul. Nu är jag inne på sista veckan, torsdag är min sista dag. På fredag är det dags för det examinerande seminariet och sen är det ingen mer VFU. 

 

Igår fick jag resultatet av de två texterna vi hade tenta i under höstlovet. Vi skulle skriva två texter, en i religion och en i historia. Varje text skulle vara mellan 3-4 sidor. Vi hade ca 3,5 dagar på oss. Jag skrev mina på lite mer än två. Det kändes inte bra när jag lämnade in, vi skulle åka till mamma och pappa på inlämningsdagen och eftersom de bor mitt ute i skogen vågade jag inte åka hemifrån utan att skicka in den först, så det gjorde jag runt 12:30 tiden. Alltså nästan 12 timmar innan deadline. Hur som helst, igår fick vi resultatet och jag blev godkänd på religionen men inte på historian. Det känns piss rent ut sagt. Det är första gången en av mina texter blir sågade sådär. Hittills är det "bara" salstentor jag inte klarat. Nu får jag göra om den och lämna in senast nästa fredag. Jag hade verkligen sett framemot en helg där jag var helt mellan två kurser och inga måsten fanns. Nu kommer jag får lägga helgen på att läsa in mig på ämnet igen och skriva så att jag förhoppningsvis slipper halka efter i nästa kurs som börjar på måndag.