Surskånk

Idag har jag en kass dag. Troligtvis för att jag är hungrig. Men i flera timmar har jag gått runt här och tjurat. Jag är sugen på något men vet inte vad. Det är sjukt störigt. Var till och med i affären med Linn utan att hitta något jag ville ha. Ibland är det helt enkelt jobbigt. Snart får jag middag och sen blir jag säkert sugen på massor av saker.

I onsdags fick barnen en studsmatta. Jag skulle sätta ihop den men trampade snett på något sätt så jag trillade ner från trädäcket och fick ont i foten. Den är fortfarande inte helt bra men jag kan gå normalt och har inte ont hela tiden längre. Barnen gillar sin studsmatta och tur är väl det. Jag och William har också varit på den lite. 

Igår var jag och W på babysim. Två gånger kvar för den här gången. Vi har redan bokat in oss till höstens termin. De två första gångerna får jag vara med sen tar Joakim över. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |

De senaste två veckorna.

Oj, det har visst gått några dagar. 
 
Sedan jag skrev sist så har William varit hos tandläkaren för första gången. Det var ingen större grej. Men han fick en tandborste och tandkräm. Vår altan har blivit helt klar. Jag och Lukas fick lite egentid när Linn var iväg och lekte med en kompis. Vi stängde in oss på hans rum och tittade på Jurassic park. Tänk att han är så stor att man kan kolla på sådana filmer med honom. Vi har också varit på Saluhallen och ätit frukost med en av mammorna på babysim. Det var väldigt trevligt och William verkar gilla sina jämnåriga kompisar. Någon dag efter det var vi hemma hos en annan babysimmamma fast då hela babysimgänget. Även det var trevligt och tanken är att vi ska göra om det nästa vecka. Förra helgen sprang Lukas och Linn Kalvinknatet. 
Det gick bra för båda två och de vill nog göra det igen nästa år. I måndags, alltså för en vecka sen så hämtade jag Linn tidigare från skolan. Vi hade tid för service på bilen. Vi lämnade bilen efter att ha kört fel två gånger och sen gick vi och åt. Vi hann också med leksaksbutiken och prata bilbarnstol på Babyproffsen.
I onsdags var tanken att William skulle opereras. Men han var både snorig och hostig så jag ringde i tisdags och vi bestämde att vi skulle skjuta upp det. Vi har ju fasat inför denna operation så det var väldigt skönt att den inte blev av. Det är ju inget akut så nu får vi invänta en ny tid. 
Vi har varit ute på gräsmattan massor och alla tre barnen älskar det. 
I torsdags kom mamma och pappa hit. Vi tog en promenad här hemma. I fredags körde vi till Kullaberg. 
Mamma och pappa åkte vidare i lördags och på eftermiddagen lämnade jag Linn på kalas och sen åkte de båda hem till Andreas. Det var mysigt med besök men det bästa är ju när de åkt. Lugnet som kommer då är så skönt. Söndagen var ganska lugn här hemma. Vi tog en promenad, Joakim åkte och köpte lite grejer så han kunde sätta upp hyllor i förrådet, han har också planterat lite gräslök osv i en kruka. På eftermiddagen kom Joakims pappa på besök. William sov dock hela besöket. Han vaknade till precis innan han gick. 
Idag har jag kört Lukas till Fjälastorp byskola där de för en dag fick uppleva hur det var att gå i skolan 1931. Lukas var inte alls taggad men det hade gått bra. Nu väntar en ganska lugn vecka. Hoppas jag. Bara en sak inplanerad i veckan och det är babysim på fredag. Jag blir helt slut av att ha saker planerat och måste ibland, eller ganska ofta, bara vara. Om mindre än en månad har barnen sommarlov. De längtar. Det gör inte jag. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |

Jag blir så trött

 
Vet ni vad jag saknar? Min gravidkropp. Det var så skönt att inte behöva bry sig om att försöka se smal ut. Det är ju ganska så omöjligt om man är gravid, speciellt om det är jag som är gravid. Jag kommer ihåg att jag kände mig så jävla fin. Jag bar liksom magen med stolthet. Så fort William var född så kom kroppshetsen tillbaka. Många gånger under dessa åtta månader har jag hatat min kropp för att den inte blir mindre. För att den inte är normativ. Jag känner ofta att jag inte duger eftersom att min kropp inte är vad den borde. Jag har sett gamla bilder på mig, tagna för kanske tre-fyra år sen. På den tiden var jag smalare, men ändå inte nöjd. Då kommer tanken att "om jag fick se ut så igen så skulle jag vara mer än nöjd." Men varför var jag inte nöjd när jag faktiskt såg ut så? Jag läste en artikel om Lisa Ajax, hon som vann idol för något år sedan. Artikeln handlar om att hon inte anser att hon duger som hon är och att hon var beredd att operera sig för att få den där drömkroppen. 
 
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/8wog9E/lisa-ajax-hyllas-for-modiga-bilderna 
 
På sitt Instagram konto lägger hon upp tre bilder på sig själv i underkläder. Hon sitter framåtlutad och man ser då några små "valkar" på hennes mage. Hon får höra att hon är modig som lägger ut dessa bilder. MODIG! Förstår ni? Hon är modig som lägger upp bilder på en mage som i framåtlutat läge inte är helt platt. Det är så jävla sjukt så det finns inte. Hade jag tagit likadana bilder så hade jag fått EN STOR valk. Om Lisa är "modig" som visar upp sina små ränder vad vore jag om jag lade upp en bild på min klump? En superhjälte? När det gäller Lisa Ajax så finns det väl ingen som har något att klaga på när det gäller hennes kropp? mer än hon själv då. Ser inte Lisa ut så som en kvinna "ska" se ut? Jag är inte nöjd med min kropp nu och jag var inte nöjd med min kropp när jag vägde tio kilo mindre än vad jag gör nu, jag var inte heller nöjd när jag vägde ytterligare tio kilo mindre. Lisa Ajax som har en kropp som jag aldrig någonsin haft är inte heller nöjd med sin kropp. Så när är man nöjd? Finns det någon som är nöjd? Om ingen någonsin är nöjd vad är det då vi jagar? Är det då värt att kämpa för att få en kropp man ändå aldrig kommer vara nöjd med? 
 
Under dessa åtta månder har jag flera gånger bestämt mig för att jag inte orkar hålla på. Jag är inte intresserad av att kämpa för något som aldrig kommer hända. Men så händer något, typ att man ser en snygg tjej och mår skit för att jag inte ser ut så, och så vill jag börja träna som en idiot och leva på morötter och vatten resten av livet. Men ärligt, det är inte värt det. Jag röker inte, jag snusar inte, jag har aldrig provat någon drog, jag dricker väldigt sällan alkohol men däremot älskar jag glass och choklad. Ska jag sluta med det då bara för att samhället talar om för oss att vi inte duger som vi är. Att vi alla måste följa normen. Kan inte normen vara så man ser ut. Alltså, jag ser ut såhär, du ser ut sådär och hon ser ut så. Normen kan väl vara att man kan se ut hur fan man vill. En annan sak jag tänkte på när det gäller Ajax och hennes bilder. Nu läste inte jag alla kommentarer men jag tvivlar på att någon skrev att hon måste banta. Jag tvivlar på att hon fick några bantnings eller träningstips. Hade däremot jag lagt upp en bild på min mage så hade jag fått en massa tips. Säkerligen hade någon sagt att jag är fin som jag är och att alla kroppar är fina och så vidare men jag är också säker på att jag hade fått tips på hur jag kan få den där klumpen att bli mindre. Lisa är perfekt, men är man inte det så måste folk hjälpa en att bli det. För man kan inte ha en valk på magen och ändå vara nöjd. Att strunta i att hata sin tjocka kropp är det vidrigaste man kan göra. Eller nej, att älska sin tjocka kropp är det vidrigaste man kan göra. Nej, jag orkar inte. Jag är trött på att hålla på. Jag är också trött på att känna mig kass, känna mig mindre värd för att jag inte har en smal kropp. Som kvinna ser man dock detta överallt. Vart jag än tittar, vem jag än träffar så ligger fokus på viktnedgång, träning, kost osv. Jag orkar inte. Jag vill inte berömma någon för att hen tränar och förändrar sin kropp. Som jagar något som aldrig kommer hända. 
 
Jag saknar som sagt min gravidkropp. Då var jag avslappnad. Jag kände mig fin och det gjorde att jag mådde bra. Så bra vill jag må igen. 
 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |
Upp