Operation!

ÄNTLIGEN!!!
I onsdags blev William äntligen opererad. I sex månader har vi väntat på detta. Det gick väldigt bra. Vi kom dit strax innan sju på morgonen. Vi satt i väntrummet en stund där W lekte.
 
Ganska snart kom en sköterska som vi pratade med om hans vikt, allergier osv. Sen fick vi vårt rum, vi bytte om på W och sen fick han lite lugnande. Det var galet läskigt att se honom ligga och fnittra för sig själv. Både narkosläkaren och överläkaren kom in och pratade med oss om vad som skulle hända. Därefter skulle de sätta in en nål i handen. Det gick sådär, blodkärlet sprack i ena handen så de fick göra det på den andra handen. William avskyr att bli fasthållen så det var inte populärt. Jag tog på mig skoskydd, rock och mössa och bar in William till operationsrummet. Väl där fick han sitta på sängen och pilla på en tygboll medan de gav honom narkosen. Han fick både från nålen i handen och sen den här masken. Sen sov han. Jag trodde jag skulle bryta ihop där men det gjorde jag inte. Men att se sin lille bebis (för mig är han fortfarande en bebis) ligga sådär på ett operationsbord var inte kul. En sköterska följde mig ut och frågade hur det kändes. Jag ville helst inte svara men sa lite snabbt att det kändes bra och sen babblade jag på om något annat. Joakim satt i väntrummet så vi tog varsin mugg te och satte oss på rummet. Vi är båda ganska känsliga och har lätt för att gråta så vi behövde inte ens säga att vi inte skulle prata om det utan vi tittade på nyheterna och började diskutera politik. Vi var inställda på att det skulle ta en och en halvtimme så vi blev förvånade när läkaren kom redan efter en timme. Allt hade gått bra och han låg nu på uppvaket. Precis när de gick så ringde de från uppvaket och sa att vi kunde komma in till honom. Klockan är nu ca 9:15. De ville också att vi skulle ta med något som han tycker om för han hade tydligen börjat vakna. Det visade sig att han fått för lite narkos så han vaknade alldeles för tidigt. Han var så ledsen och bara skrek. Jag och Joakim turades om att hålla honom, han är tung nu. Vi gav honom lite vatten men det hjälpte inte. Han fick då något lugnande, därefter välling men det funkade inte heller. Tio i tio fick han morfin och då lugnade han ner sig och somnade en stund efter. 10:45 var en av oss tvugna att lämna (man får bara vara en anhörig på uppvaket), så Joakim gick ut. Inom en halvtimme vaknade William till och i samband med det kom en annan överläkare som berättade att William troligtvis fått för lite narkos. Hellre för lite än för mycket. Hur som helst, kort därefter gick jag och William ut till Joakim och sen somnade han i min famn och sov i ca en och en halvtimme. Han vaknade till några gånger och vi hann till och med få in macka och yoghurt men han somnade igen. Sen blev det drygt. Eftersom han fick morfin 9.50 var vi tvugna att stanna kvar i tre timmar för observation och när de tre timmarna väl hade gått hade sköterskorna inte riktigt tid att ta bort nålen i handen. Williams tåladmod började ta slut och han var inte speciellt samarbetsvillig. Han verkade trött på att vara där och var mest sur. Nålen gick snabbt att ta bort och sen fick han på sig ny blöja och sina egna kläder. Jag fick veta lite om sårvård osv och sen fick vi äntligen åka hem. Så fort vi kom utanför salens dörrar så blev han lugn. Precis utanför fanns en matbod där Joakim köpte mat. Vi satt i solen. W fick gröt och banan. 
Han är så jäkla fin. 
Sen åkte vi hem. Han somnade i bilen i princip direkt och sov hela vägen hem. 
Vi fick med oss lite alvedon han skulle få 14.30, eftersom han sov så försökte jag bara spruta in det i munnen men det gick sådär. Det rann ut på andra sidan. Sen skulle han ha alvedon var sjätte timme både onsdagen och torsdagen. 20.30 lyckades jag få i honom det han skulle ha men när han vaknade på natten så fick jag inte i honom så mycket. Joakim fick i honom lite igår men han tyckte inte han verkade behöva det så han skippade det. Han kanske har fått min smärttröskel. Onödigt att trycka i honom en massa skit om det inte behövs. Nu mår han som vanligt igen. Han har ett litet plåster som ska sitta i 7-10 dagar men det är allt. 
 
Jag kan knappt fatta att detta är över nu. När vi satt där med en sovande William i famnen så rullade det förbi en säng med ett barn som var helt utan hår. Man blir då och då påmind om hur bra man har det och att saker kunde vara värre. Men den här väntan och att han överhuvudtaget har behövts opereras är stort för mig. Det har varit jobbigt att ha detta hängandes över sig i över ett år. När han var nyfödd kunde man släppa det men så fort vi fick vår första tid (som vi fick tacka nej till eftersom han var för liten) för nio månader sen så har det varit ganska jobbigt. Vi har fått, som jag skrivit innan, en massa tider som sen blivit avbokade av olika anledningar. Men nu, den nionde tiden blev det äntligen av och nu kan vi släppa det. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |

Ytterligare en inställd operation

I måndags hade vi tid för Williams operation. Andreas hämtade Lukas och Linn på söndagkvällen eftersom vi skulle vara i Lund redan klockan 7:15 på morgonen. På vägen ner gick det mesta fel. Vi kom iväg lite sent, bedövningsplåstren W skulle ha på händerna var alldeles för stora och trillade av + att han själv pillade på dem för ungen somnade ju inte om i bilen. Väl på plats sen så kom narkosläkaren fram till att han var för förkyld så operationen blev inställd. Vi misstänkte det men hade väl ändå hoppats att den skulle bli av. Våra nya tid är till den 10/10 så vi får väl se. För min del är inte det den bästa dagen eftersom jag måste till skolan 14:30 för handledning inför vår första examination. Det får gå ändå. 
 
Utöver inställd operation så är väl det mesta som vanligt. Lukas vill inte göra sina läxor och Linn läser sin läsläxa varje dag. William äter numer hela äpplen och känns allmänt stor. Han älskar Pippi och tittar på något avsnitt varje dag. Han har också börjat klättra upp i fönstret vi har bakom soffan. 
 
Förra fredagen hade Linn sin första kompisövernattning. Hon tyckte det var jättekul och det gick hur bra som helst. Äntligen börjar hon komma upp i en ålder då hon kan göra sådana saker. Hon har hängt på Lukas alldeles för länge och nu försöker vi liksom ge henne ett eget liv om man nu kan säga så. Hon har simning på lördagar och jag tycker hon är så duktig. Jag har en liten förhoppning om att hon ska vilja fortsätta med simning. Lukas spelar ju fortfarande innebandy och har träning två dagar i veckan. Nu drar snart deras matcher igång också. 
 
Den här helgen är Lukas och Linn hos Andreas. De hade studiedag igår så vi passade på att lyxa till det med pizza till lunch. 
Det var uppskattat. Efter pizzan köpte vi varsin ny jacka till barnen. Lukas hade glömt sin på träningen förra veckan och självklart fanns den inte kvar. Dessutom har Linn redan vuxit ur sin. Jag kommer ihåg när jag var yngre att jag länge kände mig som "större" än alla mina klasskamrater. Med större menar jag nog mest längre men också att jag inte har något minne av att jag varit sådär liten som många barn är i den åldern. Hur som helst så växer hon ur sina kläder väldigt snabbt men det slutar ju så småningom och då kan hon kanske ha samma kläder ett år. Jag hoppas bara att hon kan fortsätta vara sig själv och inte falla för alla krav tjejer har på sig. 
 
Idag tog vi en promenad till biblioteket där jag lämnade tillbaka några böcker och lånade nya. Vi tänkte att William kunde gå lite och åka vagnen lite. Men nope, efter typ halva vägen fick Joakim bära honom. Sedan han började gå så vill han inte åka vagn längre. Vi pratade om att vi kanske ska sälja vagnen och bara köra på sulky från och med nu. Får väl se hur vi gör. 
 
I skolan går det bra. Vi håller på att jobba för fullt med vår första examination och den andra kommer vi nog börja på nästa vecka. Det känns riktigt bra och vecka 42 är det dags för fyra dagars praktik. Jag vet inte än vart jag ska vara så det blir spännande att få veta sen. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |

Kanske inte bästa helgstarten

För en vecka sedan var det val. Vi tvingade med oss barnen till skolan där vi skulle rösta. Vi fick stå i kö en ganska bra stund. Lukas och Linn turades om att springa efter William. När det väl var vår tur så tyckte de båda två att det var ganska spännande. Lukas som lärt sig en del om de olika partierna och hur röstningen går till tyckte jag var jättetråkig som röstade på samma parti i alla de tre valen. På kvällen ville jag att vi alla skulle sitta en stund i soffan och titta på hur alla röster räknades. För att få barnen att sitta med oss så måste man köra med mutor. 
Kvällsmat framför tv:n går alltid hem. Vi tände lite ljus och barnen tyckte det var mysigt. Dock tittade de inte mycket på tv:n. Lukas frågade flera gånger när det skulle börja fast att det var i full gång. 
 
Den här veckan har jag varit i skolan varje dag. De flesta dagar har varit ganska långa också. I torsdags var jag hemma strax innan fem och då hade resten av familjen precis kört till Lukas innebandyträning. När de nästan var påväg hem gick jag på föräldramöte. Så jag träffade inte familjen förrän efter kl 19 den dagen. Jag fick hänga lite med Lukas och Linn innan de skulle lägga sig för i fredags gick jag hemifrån innan de vaknade och när jag kom hem hade då redan åkt till Andreas. Inte jättekul men det verkar ha gått ganska bra.
 
I fredags var jag för första gången på skolans bibliotek. Där har de en tyst avdelning och det var så skönt att sitta där och läsa. 
Förhoppningsvis får jag fler tillfällen att sitta däruppe. 
 
I fredags hade vi Hanna och Rikard här på middag och det var väldigt trevligt. Igår tog vi en cykeltur till biblioteket. Idag ska vi på treårskalas. En helg med lagom aktivitetsnivå. Imorgon är jag ledig. Joakim ska till jobbet en stund och sen ska vi hälsa på hos en förskola. På den ena är vi med båda två och sen ska William och Joakim till en till medan jag är på utveklingssamtal med Lukas. Joakim kommer hälsa på hos tre förskolor och jag får bara vara med på en. Dock lutar det väl åt att vi väljer den vi båda är med på men det kan ju vara bra att ha sett de andra också. 
 
Efter imorgon väntar en ganska full skolvecka. Jag har massor att läsa och förhoppningsvis ska det gå vägen. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |
Upp