Låg och mellanstadiet

Igår började barnen skolan igen. Linn började första klass och Lukas fjärde. Det är egentligen inte klokt att de redan är så stora. Det är såklart skönt, de klarar sig själva på väldigt många sätt men det är också jobbigt att tiden går så fort, man hänger liksom inte med. Båda två hade haft en bra första dag och idag en bra andra dag. Lukas hann knappt komma hem innan han drog hem till en kompis. Under sommaren har han inte hängt med någon mer än grannpojken som går i en parallellklass. Linn har varit uppe på sitt rum så henne har jag inte heller sett, i princip, sedan hon kom hem. 

I måndags passade vi på att åka till Busfabriken. Barnen har velat åka dit ett tag och det kändes som ett bra avslut på sommarlovet. 
I onsdags kväll blev det ett dopp i det blå, för alla utom mig och W. 
Det är så fint här, det är nästan lite löjligt att man kan bo såhär. 
Om ungefär en timme åker Lukas och Linn till Andreas och kommer hem igen på måndag efter skolan. Vi andra tre ska ta det lugnt. 

Jag och William har hälsat på Sandra idag. Hon kommer oftast till mig men det var trevligt att åka till henne. Dock visade gps:en mig hela vägen genom stan, lite onödigt att köra in där och snurra och speciellt med tanke på att jag avskyr att köra i stan. Sandra och jag har en ganska avslappnad relation. Vi har varken träffats eller pratat med varandra på två och en halv månad men ingen av oss ser det som något problem. Vi ses när vi ses och vi förstår att vi båda lever varsitt liv och att det inte är något konstigt att det tar tid mellan träffarna.
Sandra och William gillar varandra. Fast att de inte träffats på två månader så var det inga konstigheter när hon lyfte upp honom. Vi pratade en massa och det är såklart alltid trevligt. Nu får vi se när vi kan få till en träff nästa gång. Hon läser till förskolelärare i Kristianstad så vi är lite inne på samma bana.
Allmänt, Bilder | | Kommentera |

En vecka i Danmark

Varje jul får mammas alla barnbarn ett kort där det står god jul och en aktivitet hon bjuder med dem på till sommaren. I år hade hon hyrt en "stuga" i Danmark där tanken var att vi alla ska vara. Dessvärre blev vi bara tre av sex familjer men vi hade det bra ändå. 
 
Lördagen den 28/7 gick vi upp tidigt och körde till Göteborg. Båten till Fredrikshamn gick redan klockan 8.00. Vi hade bokat frukost så vi gick upp och åt med en gång. William hade inte ens bytt om från pyjamas. 
Resan tog lite mer än tre timmar. Vi satt och åt en bra stund sen mötte vi upp mormor, morfar och kusin Theo. Vi köpte godis och sen fick de leka av sig. 
 
Om någon är intresserad av hur stugan såg ut så kan ni kolla här
Barnen hade det väldigt bra där. De lekte för fullt hela veckan. Nu är det ju snart en vecka sedan vi kom hem och jag har till viss del glömt bort lite i vilken ordning vi gjorde allt. Jag har för mig att vi första kvällen gick iväg för att hitta vägen ner till havet. Vi kom till ett stup och jag fick lite panik över alla barn som sprang omkring och inte riktigt såg det farliga i att gå för nära kanten. 
Men hur fin blev inte den här bilden? Kanske ska lägga till att vi var på Nord jylland. Kommunen heter Hjörring och orten Lökken. För vår del var både söndagen och måndagen ganska lugna. Lukas hade det väldigt bra i stugen och var inte alls sugen på att åka iväg. Linn däremot gillar när det händer grejer så hon hängde på de andra när de åkte iväg. På söndagen var vi och kollade in havet. 
Det kanske inte syns så bra men vågorna var ganska stora och det var lite läskigt första gången jag badade. 
Här är Joakim och Lukas. Jag fick hänga med W på stranden. 
Han tycker havet är läskigt. Innan veckan var slut hade vi kommit så långt att han själv gick ner till strandkanten och doppade fötterna. Det var också helt ok att vara i famnen på någon av oss medan vi stod mitt i vattnet. Det är stora framsteg. 
Jag, Joakim och William hade ett rum. Intill oss hade Lukas och Linn ett och morfar och Theo ett annat. I andra delen av huset fick mormor(alltså min mamma) ett för sig själv och i sista delen Lotta och hennes familj. 
 
På tisdagen åkte vi till Fårup sommarland. Det var väldigt uppskattat. Linn hängde med sina kusiner och åkte i princip alla karuseller. Hon är helt galen när det gäller karuseller. Den här åkte hon två gånger i rad fast att hon tyckte den var lite läskig. 
 
Lukas gillar inte karuseller så vi höll oss till de lite lugnare grejerna. Bland annat golf. 
Joakim spelade med honom. Jag sprang efter William som helst ville ta allas bollar. Matchen slutade oavgjort efter Joakims "missar" på sista hålet. 
Lukas fick också spelkuponger och lyckades vinna två paket med Oreo och en nalle. 
En glad Linn. 
Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte hängde så mycket med Linn men hon hade det bra med de andra och fick möjliheten att åka allt hon ville. Det fanns också ett vattenland men där blev vi inte långvariga. Besöket på Fårup blev väldigt lyckad och alla var trötta när vi kom hem. 
William och världens bästa morfar. 
På onsdagen var det meningen att Jessica med familj skulle komma men deras äldsta dotter blev sjuk. Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde på onsdagen. Troligtvis var de andra iväg på något medan jag, Joakim och pojkarna stannade hemma. 
 
På torsdagen åkte vi till Skagen. Vi stannade först på ett ställe där en kyrka var begravd under sanden, eller det var så jag tolkade det. 
Jag fatta det som att en del av kyrkan ligger under sanden. Men någon sa något annat. Det var i alla fall en massa sand runtom och det var svårt att ta sig fram med vagnen. Det var kö in i kyrkan också så vi blev inte långvariga. I Skagen tog vi oss till den platsen där Skagerrak möter Kattegatt. Det var ganska häftigt. Det var en bit att gå och eftersom det var sand kunde vi inte ha William i vagnen. Vi turades om att bära honom och han börjar bli tung så det var inte lätt. Dessutom var vi alla hungriga och Lukas var inte alls på humör. 
Vi tog traktorn med släp tillbaka sen. Sen delade vi på oss och körde iväg för att äta lunch. När vi ätit klart gick jag och William iväg och köpte priser till kvällens air-hockey turnering. Vi köpte glass och Joakim handlade lite. Linn fick ett utbrott och var riktigt sur. En sak jag märkte här som jag inte riktigt märkt här i Sverige är att folk reagerade lite väl överdrivet på hur hon betedde sig. Hon gapade och skrek och en gång sparkade hon lite lätt på vagnen. Jag var lugn och sa till henne. Men flera stycken som gick förbi oss verkade nästan vilja säga till henne själva. Det är något jag aldrig förstått mig på. Jag känner Linn och vet om att inget blir bättre av att jag brusar upp. Hon hade skött sig väldigt bra en hel vecka och behövde nu få utlopp för allt hon hållt inne. Det tog en stund men sen var det över. Varför ska någon annan lägga sig? Nu gjorde ju ingen det men det syntes tydligt att de tyckte hon betedde sig illa (vilket hon gjorde) och kände att det bubblade i dem över att vilja säga till. 
Air-hockey turneringen gick till såhär: 
Vi vuxna delade upp oss i två grupper där vi mötte varandra. Vinnarna från de två grupperna fick möta varandra och där blev sen en vinnare. Barnen mötte varandra. Det blev lika mellan tre barn så de fick utmana varandra i Dart. Vinnaren från de vuxna blev Joakim och efter en spännande Dart utmaning blev Lukas vinnaren. Joakim och Lukas fick sen mötas i air-hockey och Lukas vann. Han blev alltså vår air-hockey mästare. 
 
På fredagen tog vi det ganska lugnt. Jag, Joakim och William åkte iväg och badade, det var då W gick ner till vattnet själv. I Danmark får man tydligen köra bilen ända ner till stranden och det var lite märkligt. Ganska häftigt men jag föredrar nog våra bilfria stränder här i Sverige. Här behöver man liksom inte vara orolig för att barnen ska bli överkörda av en bil när de leker på stranden. 
William hade också en del att hitta på i stugan. Det fanns en nergrävd studsmatta som var perfekt för honom och han gillade sandlådan väldigt mycket. På kvällen började vi packa ihop det som gick. På lördagen gick vi upp tidigt igen och tog båten hem. Även denna gången hade vi bokat frukost men en senare tid. Så vi fick gå runt på båten en stund innan vi fick äta. 
Det är mäktigt med allt vatten. Lite läskigt tycker jag. När vi väl fick äta så var William trött och verkligen inte alls på humör. 
Han åt och somnade. Sen gick vi och satte oss i bilen. På vägen hem lämnade vi barnen hos Andreas där de stannade till i måndags kväll. 
Den här veckan i Danmark blev helt klart bättre än jag vågat hoppas på och barnen har haft så himla roligt. 
 
Efter halva veckan blev William sjuk och han är fortfarande inte helt frisk. Dessutom blev jag också sjuk och börjar äntligen bli bättre nu. Joakim började jobba igen i måndags. Efter denna veckan jobbar han tre veckor till och sen går han på föräldrarledighet. Om en vecka börjar barnen skolan och det ska bli skönt. Jag älskar att vara ledig men att få komma tillbaka till rutiner efter en ledighet kan vara minst lika skönt. Nu blir det ju annorlunda denna hösten eftersom jag ska börja skolan men vi ska nog klara det också. 
 
Allmänt, Bilder, Video | | Kommentera |

Sista amningen!

I tisdags, alltså den 17/7 var William tio månader och 25 dagar gammal. Klockan 07:40 var sista gången jag ammade honom. Vi började dra ner på det redan på torsdagen. Det gick väldigt bra redan då. Så för varje natt så höll vi amningen borta lite längre och tillslut hade hela natten gått. I tisdags tog jag beslutet att det var sista gången. Anledningen till varför jag har valt att sluta är helt enkelt för att jag var hans napp. Han ville ha bröstet ibland hela natten men oftast varje till varannan timme natten igenom. Sedan vi började dra ner på det så har både jag och William sovit så mycket bättre. Han har börjat somna ungefär samma tid varje kväll och fortsätter sova fast att han ibland vaknar till. På natten får han vatten om han vaknar och det funkar utmärkt. Det är väldigt skönt att få sova samtidigt som det gör ont i mig vid tanken på att jag ALDRIG mer kommer få amma. Jag väljer att inte tänka på det. Men jag vill ha detta nerskrivet. Men så fort jag skrivit klart så kommer jag sluta tänka på det igen. När Linn var mindre så var jag hennes napp på riktigt och jag var så trött på att amma. Jag var så färdig med bebisar men jag känner inte alls samma nu. Dock blir det inga fler barn. Jag känner att det är min tur nu. Min tur att få vara Leona och inte bara mamma. Men det är ändå jobbigt som fan. Att ta beslutet och veta att det var sista gången någonsin. Att det bandet jag hade med W är borta nu. För alltid. Snart är det också dags för Joakim att ta över hemma. Jag kommer vara borta största delen av dagarna. Samtidigt som jag är mer än redo att äntligen få sätta igång med mina studier så är det så sjukt jobbigt att inte få vara med W. Jag är rädd att han ska glömma bort mig, att han inte ska vilja vara hos mig när jag väl är hemma. Precis som med amningen så väljer jag att inte tänka på det. Istället fokuserar jag på hur roligt det ska bli att börja skolan. 
Sista amningen! 
Så! Nu har jag fått ner detta i skrift. Nu glömmer jag detta. Joakim, när du läst detta så får du vara tyst. Jag kommer bryta ihop om du tar upp det med mig. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |
Upp