Han är här

ÄNTLIGEN! Igår 04.44 föddes äntligen vår fina William. Han vägde 3650g och var 49 cm lång.
Förlossningen tog 6 timmar och 5 minuter. Det var fruktansvärt. Egentligen inte fruktansvärt som i att jag kommer behöva gå till en psykolog, men ändå fruktansvärt. När jag tänker tillbaka på det så blir jag fan stolt över mig själv, att jag klarade av det. Som jag sagt innan så har jag varit ganska rädd inför den här förlossningen och jag tror att det bidrar till hur jag upplevde hela förlossningen. Ut kom han i alla fall och han är helt perfekt. 
Vi var uppe hela natten och det är inte direkt lätt att somna efteråt heller. Vi blev flyttade från förlossningen till BB vid halv åtta tiden. Det kändes lite som att så fort man kände sig redo att vila så skulle något hända. Typ som när fikabrickan kom in, då var jag egentligen redo att vila lite men då blev man hungrig istället. 
Jag undrar om inte detta är den bästa brickan jag fått. Vet att med någon av de andra så var osten torr och hård och det gillar inte jag. Men jag kastade mig i detta, riktigt gott. Vistelsen på BB var inte så som jag hoppats på. Jag vet att det inte är något hotell man kommer till men man känner sig liksom inte hemma. Joakim satt i en fåtölj hela tiden. Visserligen slapp vi dela rum med någon annan men det var inte så att någon erbjöd honom att låna den andra sängen. Jag gillar inte att med partnern blir så exkluderad. Visst, det var jag som födde men han var ju med hela tiden. Han var också vaken hela natten, dessutom så har inte han alla dessa hormoner man får som nyförlöst. Jag tyckte det var jobbigt att jag fick ligga i sängen medan han satt i en fåtälj och var minst lika trött som jag. Nej, det kändes bara fel. Däremot fick han ligga där medan jag duschade. Det är en fröjd att se Joakim med William. De är så himla fina tillsammans. Barnen slutade skolan klockan ett och blev då hämtade av Sanne. Hon lämnade av dem hos oss på BB. 
Linn var taggad och ville hålla med en gång. Lukas är lite mer försiktig. Däremot höll Lukas honom imorse. 
 
Både Sanne och Joakims mamma var hos oss när vi kom hem. Jag kände mig pigg nog för att ta emot ett kort besök. Sen vill man ju gärna visa upp honom. När de kört hem så sprang de stora barnen ut och lekte. Jag fick ringa hem dem strax efter sju. Medan de var ute så passade Joakim på att vila med William. 
Jag somnade till i soffan en stund. Det blev en lugn kväll. Vi tittade på halv åtta hos mig och sen var det dags för barnen att lägga sig. Eftersom vi inte visste hur första natten med vår lille kille skulle bli så gick också och lade oss då. Jag lyckades nog somna till ganska snabbt men halv tio vaknade William och var lite sur. Jag tog upp honom en stund, vi ammade och sen passade han på att bajsa. Efter blöjan var bytt så somnade han gott. Han låg mellan oss hela natten. Joakim sov hela natten och jag fick ligga i sängen hela natten och jag sov också men inte så bra som man gärna vill. 04.41 vaknade jag och tänkte att "nu är han snart ett dygn gammal." Gjorde likadant med de andra två. Klockan fem var vi vakna alla tre. William fick mat och Joakim bytte sen hans blöja. Var lite rädd att Linn skulle vakna, det är alldeles för tidigt för henne att vakna då men hon sov gott. Sen är det så typiskt att man somnar om precis innan klockan ringer. Barnen skulle iväg till skolan så det vara bara att gå upp. Deras farmor var snäll och körde dem idag eftersom vi hade tid hos doktorn halv nio. 
Han är helt underbar och vi är tokiga i honom alla fyra. Lukas hade berättat för en kompis igår att han fått en lillebror, Linn hade dock inte gjort det. När vi hämtade barnen på skolan idag så sa Lukas att han inte riktigt visste om William hade kommit eller inte. Han sa också att han glömt bort honom en stund. Hahaha! Så söt. Nu ska jag gå och kolla min bebis. Det är så konstigt att ha en bebis man kan lägga ner i tex vaggan och som verkar gilla det. De andra två satt som iglar på en hela tiden hahaha. Här får man nästan ta upp honom fast att han sover bara för att man ska gå gosa lite. 
Allmänt, Bilder | | Kommentera |

600 sidor kvar

Jag har börjat läsa "Pestens tid" av Stephen King. Den är på över 700 sidor. Om inte bebisen kommit innan jag läst ut den så vet jag inte vad jag gör. 


Jag har sammandragningar nästan hela tiden. Att få en sammandragning samtidigt som man är kissnödig är inte skönt. Väldig udda och obehaglig känsla. Han rör sig massor därinne. Det känns fortfarande som att han håller på att trilla ut. Jag har också märkt att jag alltid vaknar upp och är fruktansvärt besviken och tänker "jaha, då blev det ingen bebis idag heller". Vilket är konstigt eftersom dagen precis börjat då. Klockan är nu halv sju och det finns fortfarande en chans att han föds idag. Men jag verkar helt inställd på att han kommer att komma mitt i natten eller tidigt på morgonen, som sina syskon. Man vet ju aldrig, hade ju varit kul att få uppleva en förlossning på dagtid. Då är man utvilad och inte helt död efter att ha varit vaken en hel natt. 

Hittills har jag tänkt mycket på själva förlossningen. Nu har jag istället försökt börja tänka på tiden efter förlossningen. Som när man ligger där med sin bebis och bara tittar på hen och kan liksom inte sluta eftersom det är så jäkla häftigt. Häftigt att just den där lille har legat i min mage, att man längtat så mycket efter just den lille. Det är coolt att man kan bli så kär i någon man aldrig träffat. Det sägs ju att bebisarna liknar sina pappor vid födseln, vet inte om det är sant men Joakim var otroligt söt som bebis och det ska bli kul att se om de är lika eller om jag kommer se mer likhet med Lukas och/eller Linn. Oavsett så känner jag mig färdig nu. Jag vill träffa min son och det är jag inte ensam om. 

Allmänt, Bilder, gravid | | Kommentera |

Jag gillar när saker löser sig

Ingen bebis. Men tänk ändå att han kan komma när som helst. Vet att jag skrivit om det förut men det slår mig ganska ofta att man vet liksom aldrig när det händer och det kan verkligen hända när som helst. Coolt! Jag hoppas på snart, väldigt snart för det är tungt och jag är trött. Inte trött som i, jag måste sova. Men trött i kroppen liksom. Jag vill bli som vanligt. Kunna vända mig i sängen utan att få ont osv. 
 
Barnens skoldag är över. Linn slutade kl 13 så jag hämtade henne då. Lukas slutade inte förrän 14.30 så jag och Linn gick bort till vårt radhus och kollade. Man ser inte så mycket men jag ville mest se hur lång tid det tog att gå från skolan till huset. Det tog typ ingen tid alls. Väldigt smidigt. Sen hittade vi en gunga som Linn fick roa sig med. 
Hon pratade på som bara den. Det är inte alltid intressant men jag gjorde mitt bästa för att lyssna och svara. Hon pratade bland annat om alla lekar vi kan leka med W sen. Hon har nog lite svårt att förstå hur lång tid det faktiskt kommer ta innan han kan vara med på sånt. För hennes del kanske han också är ganska tråkig nu i början. Hon gillade dock när jag sa att hon fick köra vagnen. Jag skulle visst få första tjing, sen hon, sen Joakim och sist Lukas. Nåja, ungen ska ju komma ut först. Det var varmt i solen. Vi gick tillbaka till bilen och då var jag helt genomsvett och törstig så vi körde till affären för att köpa dricka. Det var skitnära så vi hade kunnat gå men det fattade inte jag förrän vi kommit till affären. Sen satt vi i bilen och väntade på Lukas. Tack och lov får Linn vara på fritids de dagar Lukas slutar 14.30 alltså måndag, onsdag och torsdag. Känns inte kul att sitta i bilen i en och en halv timme för att vänta på honom och definitivt inte med en bebis. I tre månader får vi ha det såhär sen har vi flyttat och då blir allt mycket lättare. Men det ska nog gå bra ändå. 
 
Medan jag var hemma själv så passade jag på att äta glass. 
Det var gott. 
Nu är jag helt slut. Ska nog lägga mig en stund innan det är dags för mat. Linn håller på att räkna sina pennor med hjälp av Lukas gamla mattebok. Hon frågar mig saker hela tiden och jag känner att jag inte riktigt orkar. Men hur kan man neka henne hjälp när hon försöker räkna och dessutom räkna och samtidigt lära sig hur siffrorna ser ut? 
Upp