Ändrade planer blev bättre planer
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår var tanken att vi skulle åka till badhuset men barnbassängerna fortfarande var stängda för underhållsarbete. Gick in och tittade på deras hemsida och de skulle vara stängda idag också och troligtvis imorgon också. Vi packade istället ihop oss och körde till Röstånga camping där Sanne med familj campar. Anledningen till att vi tänkte åka till badhuset var att Linn ska börja simskolan i början på september och i den gruppen hon går i måste man ha tagit blå baddare och det har inte hon gjort. För att få den måste man ha doppat huvudet fem gånger. Jag köpte baddarmärket på tradera och igår tog hon sig an uppgiften och fixade den utmärkt. Märket är nu hennes och hon är redo för nästa steg i september. Barnen badade massor, vi åt lunch och fick kladdkaka med grädde efter badet. Det tog ca 45 minuter att köra dit. Jag var lite nervös eftersom W trykcer så mycket neråt och det är obehagligt. Dessutom har jag liksom inte fått några större varningar när förlossningarna dragit igång. Det säger bara PANG och så får jag kraftiga värkar. Det vill jag helst inte få när jag kör bil. Det gick dock bra, på vägen dit bökade han runt en del och jag fick några sammandragningar men annars inga problem. Hemvägen gick bättre.
Nu har vi precis ätit frukost. Barnen tittar på sommarlov.
Barnen ska åka till sin farmor idag. Hon ville låna dem lite och med tanke på att jag inte är det roligaste sällskapet just nu så kan det vara skönt för dem att hänga med någon som inte är tokgravid. Dessutom ska jag tvätta idag så vi kan inte göra något speciellt ändå. När barnen har åkt ska jag nog sätta mig ute på balkongen och läsa.
Imorgon ska jag till barnmorskan igen. Sist jag var där sa jag att jag hoppas jag inte behöver komma dit som imorgon. Sedan jag var där sist har jag nog kommit mer till ro med att vänta på vår lille kille. Klart jag vill att han ska komma men jag har liksom ingen brådska. Sen är alla dagar olika. För några dagar sedan var jag livrädd vid tanken på att föda igen. Jag är rädd att det ska bli annorlunda mot de andra två, att jag inte kommer kunna hantera smärtan som jag gjort tidigare, att det ska gå alldeles för fort, att det kommer ta mycket längre tid. Jag har vissa dagar känt mig rädd på riktigt, igår var den känslan helt borta. Jag kände mig redo att föda och jag hoppas verkligen att den känslan kan hålla i sig nu. Jag satt igår och tittade på nyfödda bebisar på instagram, jag vet ju att jag kommer klara det och när det väl är över så är smärtan det också (oftast). Jag gillar inte när jag börjar tvivla på mig själv såhär så därför försöker jag fokusera mer på tiden efter han är född. Låta min nyfikenhet på vem han är ta över min rädsla.