En lurifax!
Inatt hade jag värkar. Eller, eftersom det inte kom någon bebis så får jag väl säga förvärkar. De jag hade i söndags och i tisdags var ingenting om de jag fick inatt. Det är så jäkla svårt att beskriva men dessa kändes liksom båda i ryggen och framtill i magen. Så som jag kommer ihåg att värkar känns. Däremot gjorde de inte ont. De kändes och jag vaknade av det men det var liksom ingenting jag behövde andas mig igenom. De två andra förlossningarna så har jag inte kunnat varken sitta eller ligga ner när jag haft värkar. Att sitta har verkligen varit fruktansvärt men inatt kunde jag ligga i sängen utan problem. Jag kände någonting runt tjugo i tolv, sen somnade jag om till ca kvart i två. Då satte det igång igen. Eftersom de inte gjorde ont så klockade jag aldrig heller. När klockan var tre och jag inte kunnat somna om tänkte jag att det kanske skulle komma igång mer om jag rörde på mig. Tror jag var uppe ca 40 minuter men inget hände. Allt stannade av helt. Jag la mig igen, fick en förvärk och sen inget mer. Jag vet att alla graviditeter och förlossningar är olika men denna är inte alls som de andra. Det gör ju att jag inte riktigt vet vad som är på riktigt. Inatt var jag helt säker på att vi under dagen äntligen skulle få träffa vår bebis. Det är så frustrerande med dessa tecken som sen bara försvinner.
Känner mig lite som Hulken nu. Trött på att vänta och trött på att få massa falska förhoppningar hela tiden.
Imorgon kommer barnen hem och det vore så skönt om han kunde komma innan dess. Slippa känna stress över att behöva ringa hit någon mitt i natten eller att få någon att hämta barnen från skolan.
Igår var vi på bio. Jag älskar att gå på bio så vi passade på. Biosommaren har varit skitkass men denna filmen ville jag ändå se, den var inte så bra som jag hoppades men nu har jag sett den i alla fall.
Idag har vi varit på netonnet och sen på IKEA. Jag fick så jäkla ont i ryggen därefter. Nu är jag färdig med att aktivt försöka få ut honom. Jag vill vila och det behövs med tanke på att jag sover ganska kasst på nätterna. Från och med måndag måste jag dessutom upp och iväg med barnen så det är lika bra att passa på att vila medan jag kan. Fast att det inte känns så just nu, men förr eller senare kommer vår lille kille och då kan det vara skönt att inte kört slut på sig själv sedan innan. Det kommer bli nog så jobbigt med en liten bebis som säkert inte vill sova när jag är trött.
Jag hoppas att nästa gång jag skriver så är det antingen att förlossningen satt igång eller att vår bebis äntligen kommit. 170820 känns som ett bra datum.