Inte min starka sida

Fredag! Som jag längtat efter denna dag. Denna vecka har varit full med olika "aktiviteter". Barnen kom hem i måndags, i tisdags var det grillkväll på Linns förskola, i onsdags hade lågstadiet uppvisning i gympasalen och igår var vi och skrev på papper för radhuset. Idag kan barnen äntligen vara ute och leka utan avbrott. Jag kom visserligen hem lite senare än jag skulle och fick veta att jag på måndag måste börja jobba en och en halvtimme tidigare än jag egentligen ska, men imorgon får jag sova tills jag vaknar. Jag har inte jättemycket planerat fast att jag ändå inte kan sitta hemma och slappa hela dagen. På söndag är det dop för fina Zoey. Jag försöker tänka att ju mer jag bokar upp mig desto fortare går tiden och snart är det den 22:a juni och min sista arbetsdag. Fast att jag har det ganska chill på jobbet så är det tungt och jag mår som bäst under helgerna när jag själv bestämmer vad jag ska göra. Vill jag ligga i sängen två timmar mitt på dagen så kan jag det. Tålamod!  
 
Lille W har varit vaken mycket nu under hela dagen. Tänk att det fortfarande, efter tredje graviditeten, är lika häftigt att känna bebisen röra sig i magen. Jag tittade precis i hans klädlåda. Jag har en hel del kvar att köpa. Eftersom vi inte har egen tvättmaskin så behövs nog lite mer kläder än om vi hade haft egen. När jag satt där och kände på hans kläder så fick jag ont i hela kroppen, jag längtar så efter att få ha honom i min famn. Få lukta på honom, bara få ha honom hos mig. Samtidigt njuter jag av att vara gravid. Detta är utan tvekan min sista och jag vill inte behöva tänka tillbaka och känna att jag inte njöt. Visst jag klagar, som fan. Men just nu är det mest på grund av jobbet. Jag känner att kroppen inte riktigt pallar och jag behöver dra ner på tempot. Sen är det inte bara jobbet i sig utan allt som kommer runtomkring. Barnen ska upp och iväg. Varje morgon när jag lämnat Linn så känner jag mig redo att åka hem, men istället väntar åtta till nio timmars jobb. Skitsamma, det jag skulle komma till är att jag vill ta fram alla hans saker. Ta upp vagnen från förrådet, bädda i både vagn och vagga (fast jag har inte vaggan här än), tvätta alla hans kläder osv. MEEEEN, jag får väl hålla mig ett tag till. Vagnen behöver jag ju inte ens ta upp förrän han är född. Att ha förråd i källaren är inte bara positivt. 
 
Min vagn (ja, den är min.) 
Jag är så nöjd med den. Ville först inte ha den liggdelen men jag ångrar inte att jag ändå valde den. Nu har jag inte känt på den på ett tag så jag borde kanske gå ner i förrådet och friska upp minnet lite. Men jag älskar den. Tänk att min lille pojk ska ligga där i inom en väldigt snar framtid. 
Skötväskan. Älskar den också såklart. Att vänta är inte min starka sida. 
Allmänt, Bilder, gravid | |
Upp