Mina fina
Igår sprang barnen för första gången Kalvinknatet. De var så himla duktiga båda två. Linn sprang med Andreas, de hade gått tre gånger under de 800m hennes runda var på. Lukas hade sprungit 1500m utan att gå. Det är riktigt imponerande. Jag är så stolt att jag nästan spricker. Jag är också förvånad över att jag lyckades hålla tårarna borta. Annars är jag en riktig lipsill vid sådana här tillfällen och inte minst nu när jag är gravid. Duktiga var de båda två och båda var väldigt nöjda över sin egna insats.
Imorgon är veckans sista arbetsdag. Fyra veckor kvar på jobb. Tiden går snabbt. Dessutom händer det mycket nu de sista veckorna. Vi ska på dop, Legoland ska vi till, det är skolavslutning. De helger då vi inte har barnen går väldigt snabbt så snart är vi tre lediga i flera veckor. Vi har även en del planerat under sommaren så jag antar att tiden fram tills dess att lillebror kommer är kort. Jag längtar, men har honom gärna i magen ett tag till. Min allra sista graviditet. Jag njuter, fast att ryggen just nu håller på att göra mig galen. Förhoppningsvis blir det lättare när jag slutat jobba.
