Igår var det 1 månad sedan vår William föddes. Det är galet vad tiden går. De tre första veckorna var ganska jobbiga. Det blev liksom för mycket av allt då. Stora barn som ska till och från skolan, täta BVC besök, intensivamning, besök av släkt, simning, innebandyträning och gympaträning med de stora. Nu börjar dock allt lugna ner sig. William går upp i vikt som han ska, BVC besöken är inte lika täta längre, de närmsta har träffat W så även besöken är färre. Jag försöker att njuta av varje stund med honom och ärligt talat så är han ingen "jobbig" bebis. Han sover ganska bra på natten, vaknar varannan till var fjärde timme och vill äta. Vi byter blöja en gång per natt annars ligger vi i sängen hela tiden. Han vill vara nära hela tiden vilket är supermysigt men mindre praktiskt om man vill göra annat än kolla på tv. Jag
har både sjal och bärsele att ha honom i men har inte riktigt kommit igång med att använda än. Det gäller att han är både mätt och trött om det ska funka.
Vi var på BVC igår. Han är nu 55 cm lång och väger 4050g. Om jag jämför alla mina tre barn vid samma ålder så är William längst men väger minst.
Efter en månad nu med att försöka få in rutiner gällande de stora barnen så känner jag nu att det är dags att få in någon slags syssla medan de stora barnen är i skolan. Jag vill gärna komma ut på promenader och gärna samtidigt lyssna på en podd. Det har tagit längre tid för min kropp att "läka". Det är först nu jag känner mig redo att börja röra på mig. Ryggen gör fortfarande ont av och till och jag hoppas det kan bli bättre med promenader. William gillar vagnen så det finns inga ursäkter.
1 månad. Jag försöker att inte tänka på hur fort tiden går. Jag vill ha honom liten länge samtidigt som jag njuter av att se honom växa och lära sig nya saker. Tidigare i veckan så log han för första gången. Alltså ett riktigt leende, inte bara en grimas utan han log på riktigt. Det var magiskt. Just då i den stunden kom jag på tjusningen av att han blir äldre. Jag är dock noga med att inte längta efter något just nu. Bebistiden är så kort och jag vill ta vara på varje sekund.
