Äntligen var det dags
I tisdags ringde de från Lunds sjukhus och erbjöd oss en tid för Williams operation. Tiden vi fick var till idag. Det passade oss perfekt eftersom barnen åkte till Andreas i tisdags. Kunde liksom inte bli bättre. Så igår tvättade jag alla lakan i sängen, alla tre duschade på kvällen. Han skulle fasta från klockan 02 inatt så strax efter 01 fick han en flaska välling som han sov på till halv fem. Då vaknade han och ville ha bröstet men det gick ju inte. Han var ganska ledsen och trött och han lyckades somna om en stund. Tjugo över sex körde vi. ( Vi skulle vara där kl 8). Vi körde mest för att han vaknade till. Det skulle troligtvis vara lättare om han var på en ny spännande plats. Så vi körde och han sov i princip hela vägen.
Han fick bedövningssalva. Väl på sjukhuset så gick det väldigt bra. Vi fick ett rum och en rundtur. Vi var ju där nästan en hel timme tidigare än vi behövde men det var inga konstigheter egentligen. William kröp omkring och tittade på allt. Det var en annan familj i väntrummet också, de hade tre barn som William tyckte var roliga att titta på. Strax efter halv nio kom en läkare och då kände jag att jisses vi klarade det. Nu kommer han få lugnande och bli trött och sen är det liksom dags. Jag har ju varit så orolig över hela faste grejen men det släppte där och då. Hon satte sig ner bredvid oss och så sa hon "Jag har något tråkigt att berätta". Min första tanke just då var att shit, han klarade inte operationen. Sen insåg jag att han har ju inte opererats än. Och någon operation blev det inte heller. De hade fått in en prematurfödd som behövde opereras akut och det är ju självklart att det går före. Williams operation är ju inget akut men det kändes ändå tråkigt att behöva åka därifrån utan att ha fått det avklarat. Vi fick en ny tid till onsdag och jag hoppas att det går lika smidigt. Att han inte kommer vara så ledsen och att vi kanske inte behöver vänta så länge. Nu fick vi visserligen vänta för att vi var där tidigt men vår tid var 8 och halv nio hade det fortfarande inte hänt något. Jag hoppas alltså att det på onsdag går snabbare. Det kanske man visserligen inte kan räkna med. Jag ammade William och sen fick han välling, vi ammar ju inte längre på dagen men det var ganska mysigt. Sen sov han hela vägen hem. Joakim körde till jobbet.
Jag är ändå imponerad över hur William hanterade alls. Han var så himla duktig och var inte alls ledsen. Han blev ledsen när vi skulle byta blöja innan vi körde hem. Annars var han upptagen med att kolla runt på allt. Jag hoppas verkligen att det går minst lika bra på onsdag och såklart att det blir gjort då. Nu blir det inte lika smidigt med Lukas och Linn men jag hoppas det går att lösa. Det hade inte varit jättekul för dem att följa med.
Halv två somnade William och jag. Det var så skönt. Vi sov till tre och båda vaknade på bra humör. Jag tror att jag somnade redan innan huvudet landade på kudden.