Julafton
Livet flyter på. December har gått snabbt och det känns som att vi haft fullt upp hela tiden. Paket har inhandlats och slagits in, Lucia på förskolan, advent, avslutningar på diverse aktiviteter osv.
Vi har bakat lussebullar, Joakim har gjort knäck, barnen har bakat pepparkakor och vi har druckit julmust. Allt som hör december till.
I skolan har det varit fullt upp, som vanligt. Den 13/1 har vi redovisning, 16/1 salstenta- grammatik och den 19/1 ska vi lämna in en argumenterande text. Jag vet på allvar inte hur jag ska få ihop allting. Just nu känner jag mig helt tom och vet inte var jag ska börja. Det här berget är gigantiskt och jag har inte ens all utrustning som krävs för att ta mig upp. Jag sitter just nu i köket med datorn och kurslitteratur och både Linn och William kör med sina radiostyrda bilar. På något sätt måste jag skaka av mig julen och ledigheten och sätta igång. Men hur då?
Igår var det julafton. Det är första julen Lukas och Linn firar utan Andreas. Nästa år är det troligtvis min tur att fira utan dem, det känns förjävligt och jag är inte alls sugen på det. Det är väl så när en separerar, det går liksom inte att hålla ihop allt hur länge som helst och speciellt inte när livet går vidare på varsitt håll.
Så på julafton var det bara vi fem hemma. Vi åt julfrukost, försökte oss på att rasta William,
fikade och spelade kort, hade tråkigt, väntade på Kalle Anka,
tittade på Kalle, åt middag och väntade på tomten. När tomten äntligen kom var det magiskt. Jag älskar att se barnen bli sådär lyckliga. Lukas tycker väl att tomten är sådär, men både Linn och William blev glada. William var inte alls rädd utan tog tacksamt emot sina paket och både vinkade och sa hejdå när tomten skulle gå.
Alla blev väldigt nöjda med sina klappar. Alla tre barnen höll sig sysselsatta resten av kvällen och vi var sådär tillmötesgående som en borde vara på julafton. De fick öppna sina grejer och vi hjälpte till när de behövde vår hjälp.
Någon fattade tycke för chokladasken.
Barnens pepparkakshus gav upp igår så nu är det fritt fram att tugga på det.
Alla somnade nöjda och glada.
Idag började jag och Linn dagen med att gå på bio. Frost 2. Den var väldigt bra och jag kunde inte låta bli att fälla några tårar.
Nu försöker jag alltså plugga. Jag vet inte om det är positivt eller negativt att alla är hemma. De låter ju hela tiden, men sen å andra sidan är jag inte speciellt produktiv de dagar då jag är hemma själv några timmar. Då är det precis som om att jag måste ta vara på tiden och passa på att njuta av lugnet.