Leona - Mina födelsedagar

Idag fyller jag 32 år. Jag har längtat. 32 är mycket lättare att säga än 31. Vill sedan hoppa över 33 och gå direkt till 34 eftersom 33 är ännu värre än 31. Om ett år skulle jag kunna säga att jag snart är 34, tiden går ju så fort ändå.

Jag har tänkt lite på döden idag. För det mesta försöker jag undvika att tänka på sådana deppiga saker men idag fick jag en känsla av att jag nog inte rädd för att dö. Jag är rädd för att dö innan barnen är stora och klarar sig själva men annars är jag inte det. Dessutom vägrar jag vara rädd för något som jag inte kan påverka det minsta lilla. För dö ska vi alla göra, förr eller senare. Däremot väljer jag att tro att något fint händer efter döden. Vad vet jag inte, men något himmelrike. Fast, jag är ju inte religiös alls så att tro på något sånt kanske är samma som att döpa sina barn utan att vara troende? Lite hyckleri kanske?

Nåja, jag ville väl mest bara säga att jag tycker att jag borde fylla år varje dag. Mina födelsedagar verkar ha en tendens att bli riktigt bra dagar. Det säger jag inte bara för att jag får frukost på sängen, fast det är såklart trevligt, men alla verkar så harmoniska. Fyra av fem var ute i solen i förmiddags, vi köpte fika. William sov längre än han gjort på länge, jag fick sålt en möbel, fick lite ensamtid med de stora barnen medan William och Joakim var på simmet, vi fikade, jag pratade med mamma och vi åt middag på Pinchos. En jäkligt bra dag helt enkelt.

Nu väntar sängen. Imorgon börjar barnen skolan igen, William ska till BVC och jag ska börja skriva en analys och göra mig redo för sista examinationen i denna pedagogik kurs.