Om en månad....
börjar jag skolan. För ett år sedan vid den här tiden var jag taggad på att få börja skola igen. Tyvärr försvann den peppen rätt så fort när terminen väl börjat. Jag gick nästan ett helt läsår och var ganska opepp. Visst var de flesta kurser bra och jag har som vanligt lärt mig massor men det var inte förrän jag fick komma ut på praktik som jag kunde känna någon "glöd" och när sommarlovet väl kom var jag mer än redo för att få lägga undan all kurslitteratur. Nu när det "bara" är en månad kvar så måste jag försöka tagga till. Men än är jag inte riktigt där.
Min plan är väl liksom att typ boa fram suget. Ni vet så som en håller på innan en bebis ska komma. Så jag tänker rensa och försöka få lite ordning på lådor osv. Jag vill också försöka förbereda för saker som jag vet kommer stressa mig senare. Jag vil tex i år satsa ordentligt på Nissen. Han har bott hos oss i tre år tror jag, eller två kanske det bara är. Tidigare år har jag inte använt mig av några nissebrev men nu har jag fixat och tänker att jag ska läsa igenom dem och välja ut de som kan funka för oss. Jag vill också påbörja julklappslistan. Joakim fyller också 40 år i oktober. Den här hösten kommer troligtvis vara mycket lättare för mig eftersom vi fortfarande ska ha distansstudier åtminstone fram till 8/11, därefter har vi enskilt arbete och jag planerar att skriva mitt själv så även då blir det förhoppningsvis mindre tid i skolan.
Just nu handlar det om överlevnad för mig. De två första åren, eller i alla fall det första, låg fokus på att jag skulle lära mig så mycket som möjligt men den inställningen har försvunnit med tiden. Jag vill fortfarande lära mig massor men inser också att jag kommer lära mig massor även efter stuidetiden. Fokus nu får ligga på att klara alla uppgifter och det som fastnar på vägen får ses som ett plus.
Eller detta kanske är helt galet?
En vecka nu under sommarlovet hade Linn sommaridrottsskola. Under den veckan fick hon prova på fyra olika kampsporter och hon fastnade för karate. Hon säger att hon vill fortsätta med det och det går ju liksom inte att säga nej till. Dock innebär det för hennes del att hon har träning måndag-torsdag varje vecka. På det har också Lukas träningar på måndagar, onsdagar och torsdagar. Helst ska då allt detta passa ihop tidsmässigt också. Jag inser att jag kommer få lägga en hel del tid på att bara sitta och vänta och jag vet inte alls när jag ska få träffa William.
Visserligen är detta saker som alltid löser sig men nu är jag i alla fall medveten om hur hösten kan se ut.
En annan sak jag också vill få gjort är att se över barnens garderober och se till att de har allt som krävs inför skolstart, höst och vinter. Eftersom jag helst köper begagnat så tar det också lite mer tid att hitta allt som behövs.
Under hösten och vintern nu vill jag försöka ha helgerna fria från plugg och ha typ söndagar som städ- och tvättdag. Men jag vet hur det brukar bli med sådana saker. Hur får människor saker att gå ihop egentligen?
Idag kommer Lukas och Linn hem. Lukas hämtade vi redan i söndags, då ville han hem men Linn stannade till igår. Både hon och Lukas åkte till sin farmor då och har sovit där tills idag. Men idag kommer alltså båda hem. Det ska bli skönt att ha de båda hemma igen. Det är jobbigt att vara ifrån sina barn så länge. Jag märker att jag har väldigt svårt att "släppa taget". Den första veckan gick jag runt och funderade på om jag skulle höra av mig till dem eller om det liksom blir fel. Skulle det kanske uppfattas som att jag tar deras tid från Andreas om jag ringde eller skickade ett sms? Nåja, nu behöver jag inte fundera på det på ett tag.