Rutiner igen
Jaha, då var det back to normal igen. Joakim har börjat jobba, barnen har börjat skolan och förskolan och jag har börjat skolan.
Jag har nu avklarat två veckor på min näst sista termin och jag är redan helt slut. Det är så himla mycket att läsa, tydligen läser vi på avancerad nivå nu och de ökar de våra texter med 1000%, verkar det som. Jag är så stressad över allt som ska hinnas läsas och samtidigt förstås. Den 23/9 har vi en redovisning som ska planeras och utföras i grupp och vi har inte ens börjat. Till den 21/9 ska jag ha skrivit en inledande text inför min sista VFUperiod. Den 1/10 ska en hemtenta lämnas in och den 4/10 påbörjar jag åtta veckors VFU. Det är mycket nu och ibland känns det som att jag inte har tid att ta ett djupt andetag.
Williams förskolestart har inte heller gått som vi trodde. Han har inte velat gå dit och varje morgon har börjat med att han säger det. Det har varit gråt vid lämning och sånt är ju aldrig kul. Vi vet att han har det bra när han väl är där men uppenbarligen är det något som gör att han inte vill gå dit. Det har varit och är väl fortfarande en del förändringar som sker och det kan ju vara något som han upplever som jobbigt. Med tanke på att det inte ens är ett år sedan han bytte förskola helt så är det kanske inte så konstigt att han blir orolig över ytterligare en förändring. Vad vet jag. Nu hoppas vi att det vänder dock, de två senaste lämningarna har gått väldigt bra och förhoppningsvis fortsätter det så. Om jag nu inte jinxat något genom att skriva såhär. 🤞
Sedan jag skrev sist lugnade vår sommar ner sig en del. Det känns som en evighet sen så jag kommer knappt ihåg vad som hänt. Däremot vet jag att både jag och Joakim nu är fullvaccinerade. Jag mådde ganska dåligt efter dos 2.
Jag och Sanne fick till en utekväll. Vi började på Hamnkrogen i Höganäs och avslutade på Garage. Det var mycket trevligt och faktiskt välbehövligt.
Dagen efter det åkte familjerna till sommarens andra besök på Tosselilla. Barnen var taggade men tyvärr gick det inte att toppa första besöket. Men det var väl ganska väntat ändå.
Har för mig att William var lite småsur av och till, vilket varit hans grej den senaste tiden. Sanne fick någon flipp och åkte den värsta karusellen de har och mådde sin piss resten av dagen. De minsta badade lite innan vi skulle åka hem.
Vad har vi mer gjort?
Jag, William och Joakim försökte oss på lite fiske. Napp fick vi, dock ingen fisk.
Jag och barnen cyklade till Lerberget och spelade minigolf, eller ja barnen spelade. William har inte tillräckligt med tålamod för att vänta så länge så det var liksom ingen idé att jag var med.
Innan vi cyklade hem cyklade vi till Bertas kiosk och köpte glass.
Om det fanns ett pris för att alltid råka göra något med ansiktet vid fotografering så hade Linn vunnit det priset. Hon måste i princip vara medveten om att jag tar kort för att de inte ska bli såhär. Men jag gillar det, då blir det genuint.
Jag tog dos 2 på en torsdagkväll. Hade tid tio i nio. Dagen efter åkte vi till Varberg för den årliga familjeträffen som barnen får i julklapp av mormor och morfar varje år. I år bar det alltså av till Varberg för två nätters övernattning och ett besök på Varbergs fästning inklusive guidad tur. Det var mycket trevligt, trots att vi kom sist på quizet. Kusinerna lekte och hade kul, jag fick träffa tre av mina fyra syskon och mamma och pappa. Det måste varit två år sedan jag träffade alla mina syskon? Har för mig att vi sågs sist sommaren 2019 när vi var på Visingsö. Förra året fick vi hoppa över den här träffen pga Covid-19. Jag kan ha fel nu, det kan vara så att vi hann träffas en gång till efter det men jag kan inte komma på när det skulle varit. Min lillebror som bor i Norge var hos mamma och pappa nu i somras och fick till en träff med alla utom mig och det var ju synd. Det är inte alltid lätt att få till träffar när vi alla bor så långt bort ifrån varandra.
Men ja, Varberg. Det var trevligt och fast att jag varit på fästningen förut så var det kul att få åka dit igen.
Joakim och William var kvar vid vandrarhemmet, vilket var tur för William hade nog inte uppskattat det alls. I alla fall inte någon längre stund.
William har också fyllt år. 4 år är han nu. Det är märkligt att ha två barn som fyller år tidigt på året och en som fyller år senare. För mig har William varit fyra ganska länge vilket då innebär att han nu börjar närma sig fem i mitt huvud, märkligt det där.
Han verkade nöjd med sin födelsedag och alla presenter. Sommarskuggan kom på besök också. Jag hade gjort en kostym, eller ja, huvudet. Nu var ju jag den som var utklädd men jag har förstått det som att det blev ganska lyckat. Tyvärr var det ingen som tog några bilder vilket såklart är väldigt synd. Han hade önskat sig en lyftkran som han fick och det är så märkligt att den är rolig en dag eller två och sen försvinner liksom intresset. Vi hade också köpt en sängstomme som såklart inte passade så nu väntar vi bara in energi för att fixa en ny.
För några veckor sedan, provade vi på Krukmakeriet.
På vägen hem från Varberg stannade vi i Falkenberg och åt pizza på Lilla Napoli, det finns liksom inget ställe som klår deras pizzor. Krukmakeriet var inte fy skam men Lilla Napoli håller hårt i första platsen.
Den 5/9 tog vi, vad jag tror är, sista doppet för i år. Det var kallt och friskt. Joakim tyckte det blev lite skönt efter ett tag men jag skulle nog säga att det kändes så för att kroppsdelarna liksom stängde av.
Jag kan fortfarande inte fatta att jag bor vid havet. Det är helt magiskt här. Något jag borde prioritera mer är att ta mig ner dit. Att vara där gör mig lugn och precis som med min träning så kan jag få lov att bara koppla bort allt för en stund.
Men nu är det höst och livet är tillbaka i sina vanliga rutiner. För det nya vanliga för mig är distansstudier. Men snart är de också ett minne blott. Trots att jag egentligen inte vill pendla så hade jag velat spendera den sista tiden på universitetet. Jag hoppas att mina sista VFU-veckor ska ge mig det där självförtroendet jag behöver inför vårens jobbsök. Jag är livrädd inför att börja jobba, det känns som att jag inte kan något alls. Jag har ju hört en del om det här att känna sig som en bedragare, som att en lurar alla i sin omgivning och att en inte alls kan något. Så känner jag MEN det jag känner är ju på riktigt, detta är ju inte som för alla andra. Alla andra kan ju faktiskt saker. Hehe!
Det ska nog gå bra men ibland hade jag velat antingen hoppa över det här jobbiga och bara hoppa in i en bekväm tillvaro, eller alternativt få en liten smygtitt på framtiden (om det är något bra).
Just nu läser jag texter om religion, mest Islam och Hinduism och det är väldigt intressant med religion. Jag har nog alltid tyckt det och det slår mig varje gång att jag lätt hade kunnat vara religiös. Eller jag är väl det på mitt egna sätt, antar jag. Jag tänkte skriva att jag väl är kristen eftersom jag är född och uppvuxen i Sverige. Men stämmer det verkligen? Jag firar ju alla högtider som är kopplade till kristendomen fast att jag inte går i kyrkan eller ens är medlem i kyrkan längre, vilket jag faktiskt har ganska dåligt samvete över.
Vår gruppuppgift i den här kursen är att analysera ett kapitel i ett valt läromedel. Vi fick välja mellan historia eller religion och fast att jag gillar historia så hade jag ändå velat att vi valde religion. Det är som sagt intressant och något jag både vill och behöver utveckla mina kunskaper i. Men när en jobbar i grupp så finns det inte plats för alla att få som en vill och jag orkar verkligen inte tjafsa mer nu.